Att pryda sig med krona vid bröllopet är en gammal sed med sammansatt symbolisk betydelse. Från forntidens fruktbarhetskrans till jungfrusymbol och framför allt som den kungliga symbolen för värdighet. I Europa växte bruket kring den katolska bilden av Maria som himladrottning, den upphöjda. Kyrkans Mariaskulptur fick låna ut sin krona till bruden som en symbolisk hyllning och välsignelse och sattes sedan tillbaka på skulpturen igen. Under 1200- och 1300-talen kunde högättade kvinnor vid hoven i Europa äga ett antal juvelbesatta kronor för att visa sin status och makt. Vår äldsta krona är från 1649, så seden överlevde alltså övergången till protestantismen utan problem.
En kronbrud skulle vid bröllopet vara jungfru, alltså inte ha haft något könsumgänge. Kunde det påvisas att denna regel hade försummats till exempel genom att ett barn anlände orimligt tidigt i familjen, kunde paret få böta. Det var inte ovanligt att de då fick uppdraget att försköna kronan genom att bekosta ytterligare ett lager förgyllning eller några vackra stenar eller pärlor till. Det kan förklara att kronorna med tiden blev väldigt tunga, en riktigt gammal krona kan väga upp till 1,5 kg.
.jpg?DoProcessing=&w=800)
