Ett bårtäcke är en vacker textil som läggs på kistan under begravningsakten. Man väljer då oftast en enklare kista och mindre blommor. Endast handbuketter får läggas på bårtäcket. Bårtäcken bokas i samband med bokning av begravning.
Bårtäckena är skapade av textilkonstnär Gunilla Sjögren. Det är också hon som har författat texterna och förklaringarna till de olika täckena, nedan.
Det går givetvis bra att använda vilket band man vill i de olika kyrkorna.
Bårtäcket består av strukturvävt bomullstyg. Hela ovan-tyget är vävt i ett enda stycke, som mäter 210x360 cm och har alltså inga sammanfogade sömmar bara broderier.
När kistan är inbäddad i bårtäckets mjuka tyg går associationerna till Jesu omfattande kärlek. I gudomlig barmhärtighet är vi bildligt omfamnade av hans klädnad, som var vävd i ett tygstycke utan sömmar. En sinnrikt skicklig vävkunskap, som uppenbarligen soldaterna för över 2000 år sedan också uppskattade precis som avancerad vävkonst fascinerar textilt intresserade idag.
I Johannesevangeliet kap. 19:23,24: läser vi om Jesu klädnad: ”Soldaterna som hade korsfäst Jesus tog hans kläder och delade upp dem i fyra delar, en på varje soldat. De tog också långskjortan, men den hade inga sömmar utan var vävd i ett enda stycke. De sade därför till varandra: ”Vi skär inte sönder den utan kastar lott om vem skall ha den.”De redan då, över 1000 år, nu alltså 3000 år gamla orden i Psaltararen skulle uppfyllas: Ps.22:19: ”De delade upp mina kläder mellan sig och kastade lott om min klädnad.”
Bårtäckets ovantyg har ett mellanlager av tunn vadd. Täcket är fodrat med bomullstyg, som bildar bård runt om och är hand- quiltat med en symbolmättad mönstring.
Gyllene stjärnor finns inqviltade. Betlehems stjärna tändes ovanför det enkla stallet i och med att Jesus föddes. Det är världshistoriens största under för oss kristna, att Jesus Kristus, född av Fadern före all tid, föddes av modern Maria in till oss på jorden och vår tideräkning börjar. Alla har vi ett personnummer som rymmer en gudomlig kod, nämligen den som mäter avståndet mellan Kristi födelse och vår egen! Så bär vi alla med oss vårt gudomliga ursprung och mål, sammanfogade som en syskonskara i den världsvida kristna kyrkans gemenskap. Vi ingår i ett större sammanhang än livssekunderna här och nu.
Karlavagnens stjärnor finns i täcket som tack-tecken till himmelens och jordens Skapare.
När bårtäcket omsluter kistan blir hörnen dominanta. Här finns alm-blad broderade med bladnerv i guldtråd. I Kristen symbolik står Almen för resning och den vittförgrenade kronan symboliserar styrka och kraft som Den Heliga Skriften, Bibeln, skänker den troende . Gröna blad-löv- står för hopp, återuppståndelse och pånyttfödelse!
( Uppgifterna är hämtade från: J.C.Coopers bok ”Symboler”)
Almfröet liknar till sin form ett öga. Broderade frön påminner oss om ett inre slumrande liv. Fröet nedbäddat i den mörka myllan gror, får rötter och en ny planta kan växa upp i ljuset och bilda blad och sätta många nya frön. Med fröets ”öga”, kan vi blicka bortom, reflektera över osynliga strukturer med utsikter att finna det Sanna Ljuset!
I en påskpsalm diktar den norske psalmförfattaren Svein Ellingsen i Nos196, 5:
”Doeden må vike foer Gudsrikets krefter!/ Livet er gjemt i et jord-dekket froe./ Se, i oppstandelsens tegn skal vi leve./ Se, i oppstandelsens lys skal vi doe”.
Längst ut på hörnen är hjärtan broderade. En hjärtform tecknad ur jordisk synvinkel symboliserar människan, som lämnar jordelivet och som möts av det välkomnande gudomliga hjärtat broderat omvänt - ur ett himmelskt perspektiv. Dessa sammanfogade hjärtan har formats med en linje i en oskiljbar förening, som bildar en ”evig rörelse”... Trosbekännelsens ord blir synliga: ”...Vi tror på syndernas förlåtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt liv”. Tretalet upprepas: Fader, Son och Ande – här är tretalet sammanflätat i Tron-Hoppet-Kärleken.
Grundbårtäcket flyttas mellan de fyra kyrkorna. Varje kyrka har sitt speciella band, som lägges på täckets mitt i kistans längd.
Guldstjärnor finns på ett skulpterat tyg på predikstolens kyrkvägg.
Ute på kyrkogården gav mig en gravvård en omvälvande upplevelse. Den upprätt-stående, ”döda”urbergsstenen är genombruten med en kvadratisk öppning där, man kan se till ”andra sidan”- himmelen. Insidans ramkanter är förgyllda. Guld symboliserar det bestående.
Man förstår, att det är ung kvinnas kropp, som är svepst till sömn i gravens vila, men hennes själ har gjort en öppning i stenen; i ett gudomligt genombrott, ett ”fönstret” mot det andliga.Öppningen med utsikt mot himlarymden! Så ”talar” stenen till oss i sin ordlöst bärande framställning ett budskap om det andligt svårgripbara.. Gravvårdens minnessten gestaltar i min tolkning en stark, kristen sinnebild, som spränger gränsen för vår vardagsvärld.
Denna särpräglade gravvård har inspirerat mig till utformningen av bårtäckebandets stjärnor inneslutna i fyrkanter. Återigen förs tankarna till Betlehems stjärna då vår tideräkning börjar!
”Stjärnan från Betlehem leder ej bort men hem...” diktar V. Rydberg i Sv.ps. 134
Kritusmonogrammet, de grekiska begynnelsebokstäverna X(chi) och P(rho) i namnet Kristus är broderade i den första ”Alfa”-stjärnans mitt. I dopet börjar ett nytt liv i kyrkans gemenskap, vi begravs och uppstår med Kristus och föds in i vårt andliga hem, som barn i Guds familj. I Sv. psalmen 383. sjunger vi om dopets gåva fylld av trons tillit, hopp, tröst och glädje...
v.5 ”Över tidens gränser lever alltjämt/ dina löftesord vid dopets vatten./ Dopets ljus förblir när livet slocknar.” (text av S. Ellingsen, översättning till svenska av B.G. Hallqvist.)
I bandets motsatta, sista ”Omega”-, stjärna är ax och druvor broderade som tecken på Jesu utgivande kärlek i nattvardens bröd och vin. Symboler, som förmedlar – försonings-döden. Synderna blir förlåtna – felstegen utrsrukna. Stjärnor finns även broderade på bandet .mellan dessa polpunkts-stjärnor.
Linjer av guldtrådar speglar livets korta dagar fyllda av ögonblick som gett långa minnen. Johan L. Runeberg formulerar sig i en sentens: ”Vet, en evighet kan spira i ett enda ögonblick".
Insikten står klar att sammanfattningen av livets flyende sekunder är viktig att göra under livets gång och inför jordelivets slutliga avsked. Vi vet alla att en dag får vi återlämna livet, nåde-gåvan, som givits oss. Summeringen är grundläggande. Livsintryckens bearbetning blir meningsfylld. Vi får ge oss tid att gå igenom, komma ihåg och bevara i tacksamhet alla värdemättade tilldragelser. De många stjärnljus-ögonblicken, som vi med ömhet samlat i våra minnesförråd! Skimrande ”regnbågs”- minnen skänker tröst i sorgens och saknandens nätter och får lysa med sitt milda ljusåtersken under vår fortsatta vandring i livets årstids-skiftande landskap .
Hjärtat, som återges i denna bevingade gestaltning blir en sinnebild för själens fria färd. Min tanke är att åskådliggöra själens rörelse när livsvandringen är över och själen lyfter med andens vingar varje människas gudomligt unika identitet i riktning mot sitt mål, sitt himmelska hem.
Segerkransen, som aldrig vissnar är broderad i en nyans, som stämmer med kyrkans gröna gångmatta. De första kristna lär ha lagt sina döda på lagerns städse gröna blad som tecken på att de i tron på Kristus avsomnade kommer alldrig att dö! Frukter med dolda kärnor är broderade i treklanger.
Kristusmonogrammet, de grekiska begynnelsebokstäverna i namnet Kristus X (Chi) P (Rho) är broderade med guldtråd. Det ljusa linnetyget är vävt med strukturspunnet lingarn. Bandet har foder av naturfärgat linnetyg, som bildar ”lågmäld” inramning på Skärhamns kyrkas band.
Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.
1 Kor 13:13
Brevets författare Aposteln Paulus fostrades som sträng jude–farisé och var en hänsynslös förföljare av de kristna. Han blev i ett Guds-ljus-sken dramatiskt omvänd på vägen till Damaskus. Som kärleksvarmt kristen missionär byggde han upp församlingar och skrev tros-uppmuntrande brev. I” Kärlekens lov” går att spåra prövostunders genomlevda livsserfarenhet där gudomlig mening utkristalliserats med bärande innehåll. Här i 13:e kapitlet är Vägen framför andra: kärleken mästerligt sammanfattad.
Symbolen för tro är korset. Här broderat i geometrisk uppbyggnad. I centrum finns ett timglas, ett mätinstrument för tiden och samtidigt bildar tecknet den grekiska bokstaven .X (Chi), begynellsebokstaven i namnet Kristus. I korsarmarna finns gyllene stjärnor.
Tecknet för hoppet är ankaret som är omgivet av broderade vågrörelser. Ankaret som för er på Tjörn är ett välbekant redskap. Ankaret används, som bekant, när man inte vill driva med sin farkost vind för våg. Det kristna Hoppets ankare står för att man vill leva med Bibelns levande Ord och löfte , ha livets fasta förankring i tron och kärleks- tilliten, att få fast fäste i tillvaron och inte ”vara på glid” !
Hjärtat visar kärleken. Detta hjärta är format av såväl gyllene stjärnor som mindre hjärtformer, sex av varje, sex Skapelsedagar. Guld återfinns på altare och predikstol. Kormattans geometriska former korresponderar med kyrkans bårtäckeband.
Bandet består av linnevävnad med foder av rubinrött linnetyg som även bildar bård runt kanterna och inramning för kompositionen och uttgör en markerad övergång till grundbårtäcket.
Vi kan också läsa i Lukas 10:e kapitel om en laglärd, som frågade Jesus vilket bud, som är det viktigaste av alla.”Vad skall vi göra för att vinna evigt liv?” Jesus Kristus svarade, att vi skall älska Herren Gud av hela vårt hjärta. Vi skall älska vår nästa som oss själva.
Symbolen hjärtat är komponerat i en treklang efter inspiration av korets dörrar till Hvitfeldt-Dyres gravkammare. I Vallas kyrkas bårbands broderi blommar hjärtformerna ut i rosor.
Sv.ps 113 ”Det är en ros utsprungen” vers.3 av okänd tysk författare 1831 :
”Den späda rosen fina / som doftar salighet/ i mörkret skall den skina,/ besegra dunkelhet./ Sann Gud och männska sann,/ oss arma mänskor frälsa / från synd och död han kan.”
Överst på altarskåpet finns en guldtriangel som symbol för den gudomliga Treenigheten. Här på bandet kröns hjärt-broderierna av guldtriangeln med gyllene strålar formade till ett valv, som kyrkfönstrens välvda överstycken. Bandet består av linneväv i strukturspunnet linnegarn kantat med rubinrött linnetyg en färgnyans, som återfinns i altaringsmålningarna.
Till vart och ett av de fyra olika banden finns tillsammans 9 servetter med individuellt broderade stjärnmotiv, att användas för jord och blommor. De är sydda i tvättat och krympt bårtäcketyg.
9 = Jesu dödstimma – 3 x 3 = 9, 3 är ett heligt tal. Talet 9 är också likvärdigt med det hebeiska ordet för sanning och förnyar sig oupphörtligt, när det multipliceras. (Uppgifter från Frithiof Dahlby,” De heliga tecknens hemlighet” )
En flätad ”öppen” korg kan användas att lägga en personlig avskedsblomma i, kanske en ros eller varför inte ett snäckskal från minnenas strand, hämtad från vatten vars horisontlinje övergår i himlen- - i Skaparens skapelse-stjärn-beströdda himlavalv.
Tidigare har jag citerat psalmförfattaren Svein Ellingsen och avslutar med en annan av hans psalmer i översättning av B.G.Hallqvist-(egen bearbetning, något närmare originale)t: Sv.ps. nr 173 ”Din frid skall aldrig vika....”
Göteborg i juli 2006, Gunilla Sjögren
Den 25 maj 2018 skänktes ett Bårtäcke från systrarna Helena och Kristina, döttrar till Erik och Margit Rönnheden.
Bårtäcket är sytt av en grön duk. Den gröna färgen står för mognad, växande och hopp. På mittpartiet är det en duk, broderad av Margit Rönnheden, bestående av kransar av förgätmigej och iris. Färgerna går i lila och blått, färger som symboliserar förberedelse och eftertanke enligt Svenska kyrkans tradition.
Bårtäcket får användas av alla församlingarna i Svenska kyrkan Tjörn.
Ett bårtäcke som är skapat för Ceremonilokalen vid Stenkyrka kyrka. Det smälter väl in i lokalen där det plommonlila tyget som finns i stolarna går igen i mittlinjen av bårtäcket, som kan ses som en ”livslinje från liv till död”. Det randiga från väggarna återges i texturen av bårtäcket. Likaså är den ljusa färgen vald för att följa övriga färgtoner i lokalen.
Bårtäcket är vävt i ull och lin av textilkonstnär Birgitta Nordström, med ateljé på Hönö. Vävt 2020.
Så här säger hon Birgitta om de bårtäcken hon vävt:
”Ett signum för mina bårtäcken är att de aldrig bara får bli en bild, något att titta på. Det är mer än så. Jag vill att det ska vara mer taktilt än visuellt.”
Här kan du läsa Birgittas Licentiatuppsats I ritens rum – möten mellan tyg och männi-ska. http://hdl.handle.net/2077/41662
