VECKANS KRÖNIKA
Dessa ord, begrepp eller substantiv, myntades av pilgrimsprästen Hans-Erik Lindström under en 60-milavandring genom Sverige på 1990-talet. Han sökte efter något som kunde verbalisera det som pilgrimsvandraren längtar efter eller rentav upplever på sin färd, oavsett om den är lång eller kort.
Orden är: Frihet, Enkelhet, Tystnad, Bekymmerslöshet, Långsamhet, Andlighet och Delande.
Tar man första bokstaven i varje ord bildar de tillsammans ordet FETBLAD, en växtfamilj med tjocka blad som trivs på torr mark som hällmarker, vägkanter eller strandvallar. Kärleksörten är nog den mest kända arten i familjen.
Passar alltid in
Vart och ett av de sju orden är väl värt att fundera över. Beroende på hur livssituationen ser ut så är det alltid något av dem som passar in häpnadsväckande väl för tillfället.
Att orden är verkligen bär visas av att många församlingar, föreningar och kommuner glatt trycker dem i sina församlingsblad eller turistbroschyrer. Det sker utan att man närmare reflekterar över deras ursprung.
Ett nytt ord
Men i pilgrimssammanhang har det också börjat talas om ytterligare ett ord. Ett ord som kan vara ett tillägg till eller kanske rentav en sammanfattning av de andra sju orden. Och det är ordet Förundran.
Många betalar dyra avgifter för att delta i mindfullness-kurser på lyxiga internat för det som pilgrimen kan upptäcka alldeles gratis: Glädjen i att leva här och nu. Förundran handlar således om att återupptäcka barnet inom oss.
Upptäckarglädje
Som vuxna lever vi med ett nyhetsflöde som uppdateras var och varannan minut. Nya katastrofer, olyckor, dödsskjutningar och drunkningstillbud inträffar varje dag.
Beroende på vad som händer i världen just för tillfället kan vi inte låta bli att förfäras, förskräckas eller förbittras över vad som sker. Inget fel i detta. Världen behöver vår omsorg och vår förbön. Det är en biblisk och kristen hållning.
Men en sådan hållning innebär också att kunna förundras. Sommarpsalmerna ”Den blomstertid”, ”I denna ljuva sommartid” och ”En vänlig grönska” med flera tar oss tillbaka till barnets upptäckarglädje.
Blomsterängar och örtesängar, sjöar och stränder, trastens sång och lärkans drill, vindens ljumma fläkt och vågens sorl - allt vittnar om den skapargud som vi till sist får skåda i evig sommarskrud.
Det är värt att förundras över!
Av Agne Josefsson, präst och pilgrim
Publicerad 16 juni 2016