Vänner!
Tack för att vi får glädjas tillsammans med er idag. Och än en gång välkomna, Ute och Isidoro, i den bedjande gemenskapen i Stockholm. Ni har båda varit här en tid, och nu bekräftar vi välkomnandet. Jag vill också framföra en hälsning, till er båda och till er alla, från ärkebiskop Antje Jackelén som är på väg hem Rom och en annan bedjande gemenskap.
Värna den öppna gemenskapen
Det är så det ser ut för oss och det är så det ska fortsätta se ut för oss. Vänskap i och genom bedjande gemenskaper. Det har inte alltid varit självklart. Religionsfriheten är bara folkpensionär med sina 65 år. Demokratin är bara drygt 100 år gammal. Vi har all anledning att fira gemenskaper över religionsgränser. Vi har all anledning att värna den gemenskapen. Samtidigt som öppenheten mellan religiösa företrädare aldrig har varit så stor som nu, är hoten från andra håll mot religiösa företrädare större och starkare än tidigare. Det var därför som vi tog det gemensamma initiativet ”Vägra hata”, för bara två år sedan. Vi delar varandras sorg och vi delar varandras glädje. Så ska det fortsätta att se ut för oss.
Demokratin måste erövras och underhållas
I delandet har vi ett ännu större uppdrag. Att värna den demokrati som ständigt måste erövras och underhållas. Ibland tar vi den för självklar, men vi ser och vet att det finns krafter runt omkring oss inskränker den genom hot, genom våld och genom påståenden om att enbart vissa människor har rätt att vara och verka i vårt land. En del av dem säger att de älskar Sverige. Jag känner inte igen mig i det Sverige som de säger sig älska. Så byggs inte framtid. Så byggs inte demokrati. Skör är den just nu. Starkare måste den bli. Mer självklar blir den genom att vi värnar allas rätt att tro, uttrycka och praktisera sin tro. Det är en grundbult i demokratin. Demokratin vars livsluft är mångfald.
Vi firar mångfalden på Sveriges nationaldag
Den mångfald som vi firar här i synagogan idag. Den mångfald som vi också firar idag på Sveriges nationaldag. Vi gör det för att vi tror på den Gud som är större än vad vi människor kan tänka och åstadkomma. Vi gör det för att vi tror på den Gud som inte gör skillnad på människor. Vi gör det gör att vi delar bönens språk. Vi gör det för att vi vill mötas och leva tillsammans.
Därför fortsätter vi att be för varandra i glädje över att vi är goda grannar. Så ska det fortsätta att se ut för oss.
Ute och Isidoro, Gud välsigne er i det viktiga uppdraget.
Eva Brunne, biskop i Stockholms stift