− Vi måste kunna ta kontakt med folket här, kunna gå och handla och sådant där. Vi försöker att lära oss men svenska är svårt och allra svårast är uttalet. Ni har så många vokaler, nio stycken medan vi bara har tre i arabiskan: a, o, och i.
Sally Achour kom till Sverige i september förra året tillsammans med mamma, syster och kusin Marias familj. Pappa Souliman och tioåriga lillebrorsan gjorde sin flyktresa några månader senare och anlände till Karlshamn i februari. De berättar om resor de flesta av oss bara hört om på nyheterna i radio och tv. Många dagar och veckor till fots, med tåg, buss och taxi, flyg och båt, en färd på slingriga vägar via Grekland, Slovenien och Tyskland och ett flertal länder där emellan.
− Det var långa resor och vi var väldigt väldigt trötta när vi kom fram, berättar Souliman som sitter i rullstol. Det gjorde den långa resan än besvärligare. Han vill gärna jobba som låg- och mellanstadielärare igen, något han gjort i hemlandet i 32 år innan familjen tvingades fly.
Idag är mamma hemma med lillebror som opererats för blindtarmen, annars brukar hon vara med på språkkursen medan pojken går i förberedande skolklass för nyanlända barn.
− Jag är sjuksköterska och jobbade på sjukhuset i Homs där vi kommer ifrån, på en avdelning för nyfödda och små barn. Så snart det går vill jag jobba som sjuksköterska igen här i Sverige. Under tiden söker jag jobb, vad som helst, men det är svårt att få något. Just nu så har jag fått praktik tre dagar i veckan på en vårdcentral. Så småningom tänker jag kanske flytta till Stockholm eftersom min pojkvän bor där. Vi ses inte så ofta som det är nu, säger Sally.