Platsen är den storslagna Heliga Trefaldighets kyrka belägen mitt i centrum alldeles intill centralstationen. Här möter diakonen Anette Danielsson upp tillsammans med några trogna volontärer och besökare på bordsmässorna.
- Bordsmässorna fungerar som en oas och en kraftkälla. Vi vill gärna dela med oss av idén. Kanske kan vi inspirera andra församlingar att göra liknande mässor, inleder diakonen Anette.
Med början klockan 18 och fram till klockan 20 håller man på. Deltagarna bjuds på en rykande varm soppa och nybakat bröd. Efter klockringning börjar man med att äta soppa tillsammans runt borden som är placerade i altargången. Sedan samtalas det kring temat. Gemenskapen fortsätter bland annat med sång. Psalmerna är fasta och återkommande för att skapa igenkänning medan solosången av musikern Agneta Almqvist växlar från gång till gång.
Agneta och hennes man Ulf är mycket aktiva i bordsmässorna. Ulf bakar det glutenfria brödet i formen av hjärtan. Agneta letar upp passande musik. Ibland skriver hon egna sånger och texter. Allt för att det ska höra väl ihop med kvällens tema.
- Det börjar alltid med att Ulf och jag diskuterar val av material i form av bilder, texter, musik och rekvisita som vi ska använda. Vi lever med bordsmässorna för ögonen. Vi förnyar oss när de gäller konstinstallationerna. Ibland tar vi halva vårt bohag med oss hemifrån, ibland hittar vi saker på loppis, säger Agneta entusiastiskt.
Agneta berättar att för hennes man är det en dröm att få fylla kyrkan med färg och form.
- Här får vi göra det vi är bäst på: baka, laga soppa, spela, sjunga och skapa konst. Själv lägger jag timmar på att leta sånger. Jag vet att varje litet ord kan vara betydelsefullt och göra skillnad. Efter varje bordsmässa kommer människor fram och tackar. Det är otroligt givande.
Hur kom det sig då att församlingen satsar på bordsmässor?
- Vi kom fram till att det saknades ett rum för djupa samtal där man kan mötas och prata om tro under prestigelösa och enkla former. Vi gjorde studiebesök i Lunds domkyrka för att se hur de firade bordsmässor. Vi strök och lade till och anpassade efter våra behov, förklarar diakonen Anette.
Responsen blev god. Till premiären kom 25 personer. Det var en fin upplevelse. Anette minns att en kvinna som led av ångest efteråt återkopplade glädjestrålande att hon inte behövt ta medicin på flera dagar efter mässan.
2008 i maj bjöds det in till den allra första bordsmässan. Efter ett uppehåll satte man sedan igång igen 2012. Sedan dess har det fortsatt med tio gånger per år.
- Vi har ökat på antalet. Vi känner så starkt för bordsmässorna, intygar Anette. Gruppen av kvinnor runt henne nickar instämmande.
Efter varje bordsmässa kommer människor fram och tackar. Det är otroligt givande.
Agneta Almqvist
Vägen in i kyrkan
Volontären Charlotte Randau berättar om sin väg in i kyrkan. Den gick via bordsmässorna i Heliga Trefaldighet. Charlotte var sjukskriven men arbetstränade i församlingens kaféverksamhet. Tidigare hade hon inte varit särskilt aktiv i kyrkliga sammanhang.
- Under tiden jag arbetstränade blev jag så bra bemött. Jag hörde talas om bordsmässorna och gick dit. Den första gången jag deltog var jag väldigt ledsen eftersom jag varit med om en tuff skilsmässa.
- Jag kom in och såg dukade bord och många människor runt borden. Det rykte från soppan och i färgglada glas lyste tända ljus. En konstinstallation gjorde att skönhetsupplevelsen förstärktes ytterligare.
Charlotte välkomnades av prästen och hamnade bredvid musikern Agneta.
- Agneta började spela. Jag fick en känsla av trygghet, gemenskap och vänlighet. Tystnad och lugn varvades med musik, samtal och leenden. Vi satt i smågrupper om fyra och diskuterade. Temat var Frälsarkransen.
- Jag är inte ensam om att uppskatta bordsmässorna. Många kommer tillbaka om och om igen. Jag känner mig berikad och mässorna har fått en stor plats i mitt hjärta. Jag bjuder hit mina vänner och bekanta, konstaterar Charlotta.
Charlotta har bland annat lärt känna en hemlös kvinna som brukar komma till bordsmässorna.
Lika villkor för alla
- Alla är välkomna hit på lika villkor. Det är en väldigt tillåtande stämning. Det är okej att vara glad och okej att vara ledsen.
Christina Hurtig, också hon volontär, håller med.
- När vi äter soppa tillsammans släpper blygseln. Efter måltiden får vi en introduktion till kvällens specifika tema. Vi pratar öppet med varandra. Samtalen handlar inte om att prestera och det som kommer fram i smågrupperna redovisas inte.
En rad teman har avlöst varandra, som till exempel: Vad är dopet för dig? Vad är bön för dig? Förlåtelse - from floskel eller en väg till befrielse? Kan tvivel fördjupa min tro? Dessutom har man lyft ämnen som nattvard, tacksamhet och Jesu uppståndelse.
Innerlighet som bär
Denna vår ligger fokus på Herrens Bön. På tal om bön så ligger papper och pennor alltid framme på borden. Den som vill formulerar en bön. De som läggs i en särskild låda läses upp under förbönsmomentet. Här delar man med sig av det innersta man bär på, något som skapar en innerlig stämning.
Det märks att gruppen som samlas kring dessa mässor är sammansvetsad. Något de alla intygar.
- Vi som grupp gör det tillsammans. Vi brinner för det. Vi blir till i mötet med varandra. Det här är en växtplats, menar Anette.
Det är dags att bryta upp men innan vi går avslutar Charlotte:
- När jag gick ut härifrån efter den senaste bordsmässan svävade jag som på moln. Jag kände mig lättad och hade kommit till flera djupa insikter. Gemenskapen jag hittat här är något jag bär med mig ständigt.
