TANKAR INFÖR SÖNDAGEN FÖRE PINGST
Det var kallt när jag cyklade till jobbet i morse och dessutom motvind. Små regnstänk, hårda som spik piskade mig i ansiktet. Samtidigt konstaterade jag att våren var på väg. Det knoppades i buskar och träd och några vårblommor hann jag också se.
Helt plötsligt kändes cykelturen som en bild av livet. Våra liv som nästan alltid rymmer ett både och. Motvind och vårblommor, glädje och sorg, stillhet och kaos, vardag och fest, arbete och vila. Vi är nästan aldrig i bara ett tillstånd, utan vi går från det ena till det andra. Ibland väljer vi själva men oftast väljer livet åt oss. Vårblommorna kan bli täckta av snö och mitt i glädjen kan sorgen drabba.
När livet känns svårt och obegripligt har vi nog alla lite till mans stavat på vårt varför. För det finns saker som vi inte kan förstå och som vi önskade att vi borde ha blivit förskonade ifrån. Vi vill hitta en mening i det som faktiskt, i vissa fall, är helt meningslöst. Ibland hittar vi den, eller åtminstone ett förhållningssätt, och kan dra smärtsamma lärdomar – kanske inte för att vi ville utan för att vi var tvungna. Så en dag kan vi le igen och påminnas om att livet är både och.
Jesus talade mycket i bilder, för ibland finns det inte ord för den verklighet vi lever i och för den verklighet som är Guds. Men en bild kan hjälpa oss att tolka våra liv och göra det mer förståeligt. En dag ska vi förstå, det säger Jesus i söndagens evangelietext från Johannes 16. En dag ska det som är oklart bli klart, och till dess lämnas vi inte ensamma.
Det är söndagen före pingst, och vi påminns om hjälparen som kom och som nu finns hos oss. Vi får hjälp att se, att mitt i den isande kylan kan träden ändå knoppas. Gång på gång. År efter år. Ett tecken på livets seger över döden. Livet har segrat och det ger oss kraft att leva våra liv. Hjälparen, den helige Ande vill påminna oss om det, men också om den frid som Jesus säger att vi har i honom. En frid som vi kanske bara i efterhand kan förstå att vi hade.
Vila i din väntan. Stilla mötet sker.
All din stora längtan Herren hör och ser.
Våga vänta tryggt: snart har dagen grytt.
Våren visar vägen: Gud gör allting nytt.
Genom din ångest, när allt är svårt,
delar Gud din smärta och all din gråt.
Vila i din väntan. Stilla mötet sker.
All din stora längtan Herren hör och ser.
Livet skiftar fort, kvävs av dödens hot.
Herren skingrar rädslan; kornets hopp är stort.
Framtiden väntar, vila i tro,
kornet som nu slumrar snart börjar gro.
(svensk psalm 205)
Anna Lundgren
präst, Uppsala