Kållerstads Kyrka

Kållerstads församling har anor från 990-talet, då det sägs att St. Sigfrid vandrade i bygden för att förkunna den kristna läran. Han lät döpa folket i en källa som ligger en dryg halvkilometer söder om den nuvarande kyrkan, i närheten av den gamla gravplatsen.

St. Sigfrid skall då vara kyrkans grundare och sägnen kan vara orsak till att kyrkan sedan gammalt omtalas som en s.k. offerkyrka.  Kållerstads bys södra del, där det idag ligger en ödekyrkokård, låg länge en stavkyrka i ek.                   Vid biskopsvisitation 1746 uppmanades församlingen i Kållerstads socken att låta bygga en ny kyrka. År 1764 invigdes en ny korsbyggd träkyrka i timmer, en kyrka som lär ha varit färdig redan 1759. Denna kyrka revs 1861. Timret tog man tillvara och använde det till bygget av kyrkskolan. 
Dagens kyrka började byggas 1858 och står, tillsammans med församlings-hemmet på en höjd som ser ut över Kållerstad by. Dopfunten av trä från 1600-talet och tillhörande dopskål av mässing från 1749 är kvar från den gamla kyrkan. Kyrkan är en murad salskyrka av granit. Invigningen skedde 1861 av biskop Hultman. Långhuset har ett närmast fullbrett rundat kor i öster och norr om detta en sakristia. I väster reser sig tornet med dess lanternin. Arkitekturen tillhör empirtidens strama kyrkobyggnads-ideal. Fasaden är putsad och vitkalkad. Kortaket har en rundad valmning och täcks av kopparplåt.Kyrkans interiör präglas i stort av den ursprungliga empirstilen, genom rumslighet och i stora delar bevarad inredning. I väster finns orgelläktare med underbyggnad. År 2001-02 utfördes en större renovering då ett kapell skapades under läktaren och kyrkorummet gavs en helt ny färgsättning.