Vi hungrar och törstar efter det som känns rätt

Nyhet Publicerad Ändrad

I världen, i oss själva och mellan varandra pågår ständiga samtal om rättigheter och ansvar.Vad är rätt sätt att agera? Läs Kristina Lutborgs krönika om påsk och hopp.

Vad är rätt beslut att fatta för att ta ansvar och solidariskt visa öppenhet? Det är svåra beslut för regeringar men även för oss själva. Är det rätt att ge gåvor i en mugg?  Är det ansvarfullt att ge pengar till den som spelar för en inkomst på pendeltåg eller tunnelbana? Vi vill ju att det ska bli rätt och ansvarfullt. 

Vi hungrar och törstar efter det som känns rätt.
Ibland kan det skava i oss med känslan av att vi inte lever så fullt ut rätt ochansvarfullt som vi skulle önska. Tänk på din vardagsdialog i dig, ganska ofta ställer vi olika rättfrågor till oss själva. Sa jag rätt? Är jag rätt? Äter jag rätt?  Väljer jag rätt? 

Rättfrågan är som en kompass så att vi solidariskt och schysst förhåller oss på bästa sätt till världens tillgångar och miljö. Den handlar om att pejla in och stämma in oss i gemenskaper och sammanhang. 

Även årets fastekampanj MATRÄTTEN – för allas rätt till mat bar temat, rätt och ansvar. Västermalms församling samlade in pengar, har sålt Fairtrade kaffe, kokböcker och pins. Bössor med gåvomedel och söndagarnas kollekter har gått till kampanjens insamling. Och alla pengar är skänkta i riktning av att göra världen lite bättre, lite skönare att leva i, göra världen lite mer rätt, helt enkelt. 

Fastans tid är precis lagd bakom oss. Nu är en ny kyrkoårsperiod, tiden i PÅSK.

Om fastan uppmuntrar oss att leva rätt och ansvarsfullt så pekar även påsken mot livet, fast i ett nytt perspektiv. 
Nu ropar påsken nästan uppfodrande LEV och VÅGA LIVET!

Men det går inte att leva och våga livet som människa i den här världen utan hopp. 
Och därför hungrar och törstar vi också efter det som är HOPP!
Påsken skulle med absoluthet behöva en egen kampanj HOPPRÄTTEN - för allas rätt till liv!

Hopp är, att orätt kan göras färdigt rätt, så orättfärdigheter blir rättfärdigt.
Hopp är, att vi ser varandra med varsamhet som om den andre vore dyrbarast i världen.
Hopp är, att det går att äta glass före maten.
Hopp är, att vi kan leva rätt på 9 miljoner rätt sätt, minst.
Hopp är, att försoningsrum finns. 
Hopp är, att fast det tar stopp och blir becksvart är det möjligt att leva, efter ett tag igen. 
Hopp är, att människan i sitt djup redan ÄR RÄTT.
Hopp är, en massa annat.

Påsken är en tid som vill säga något om det hoppet. Men bibelns texter i påsk är också vanskliga för påsknattens budskap är att Jesus på något sätt fick fortsätta sitt liv efter sin död. Det väcker frågor i oss, åtminstone i mig. 

Jag tror att påsken berättar om livets djupaste heligaste puls, att allt liv hör ihop med Guds envisa hopp om liv!

Också vår andning är ställd i det livshoppsflödet, vi andas in livgivande luft och andas ut död, och andas in livgivande luft och… 
Därför delar påskens evangelium med sig av en Gud som evigt ställer sig på människans sida för att solidariskt hoppas öppet. 
Och det är det Gudshoppet, livpulsen som Jesus visar när han uppstår. 

Är det möjligt?

Ja, det verkar som om Gud har bestämt sig för ett livshoppsflöde, efter mörker kommer ljus, efter död kommer liv, efter hinder som stänger kommer vägar som öppnar, efter utandning kommer inandning, efter… kommer…

Att livet i sig själv har en livspuls som gör världen lite bättre, lite skönare att leva i, lite mer rätt, helt enkelt. 

Det hoppet rymmer kyrkans berättelse, att vi är burna av ett hopp och själva kan bära det.
Ibland vet jag att jag fått vara detta djupa märkliga hopp för någon och ibland har jag fått ta emot hoppet själv. Och för en liten stund är hungern och törsten stillad.

Ge i påsktid ditt hopp till någon som behöver det och ta själv emot det 

HOPPRÄTTEN - för allas rätt till liv!


Kristina Lutborg
Präst i Västermalms  församling