Brunskogs kyrka

Den första kyrkan i Brunskog var troligen ett litet kapell byggt på 1300-talet och var en så kallad redkyrka. Det är troligen den som åsyftas då kyrka första gången omnämns i bevarade handlingar år 1540. Någon gång på 1500-talet ersattes den av en större, timrad kyrka. Kyrkplatsen med dess kyrkogård har sedan dess varit densamma.

Efterhand som socknens befolkning växte, behövdes en större kyrka. År 1704 - 1707 uppfördes därför en ny kyrka, en stenkyrka med intressanta takmålningar. När Brunskogsborna talar om gamla kyrkan handlar det om denna 1700-talskyrka.

Kyrkobygganden
År 1864 hade befolkningen i Brunskog ökat till cirka 5100 personer och med rådande ökningstakt skulle befolkningen inom 50 år vara fördubblad. Den gamla kyrkan rymde cirka 200 och ansågs för liten. En skevhet som ofta påtalades på sockenstämmorna: "Det gör detsamma hur stor kyrka vi bygger, om 50 år är den för liten i alla fall".

 År 1873 lyckades dåvarande kyrkoherden Willhem Svartengren (1805-1901) genomdriva ett beslut att bygga en ny kyrka. Bygget kommer igång 1875 efter ett antaget anbud med förslag om kostnader på 98029 kronor från byggmästare Johannes Larsson från Västergötland.

Kyrkan är byggd av stora gråstensblock som bars på bårar uppför ställningarna av 20 till 30 man. Svårigheterna växte i takt med bygget och allt eftersom murarna steg mot höjden, blev arbetet påfrestande. Till sist vägrade arbetsfolket att bära stenblocken. Byggmästare Johannes Larsson kunde inte övertala dem att fortsätta. Han försökte med en trumslagare som skulle slå takten när de bar stenarna. Han försökte även med dragspelare, men ingenting hjälpte. 

Församlingens präst föreslog att man skulle skicka efter socknens bäste spelman, Ola i Kenselvika eller mer känd som Spelmans-Ola. Drängarna kände honom från lördagkvällarnas logdanser. Han skrev en kyrkmarsch och nu ville alla vara med och bära. Marschens toner spred sig som en fanfar när han satt på stenblocken och spelade sin marsch. Det hände att männen lyfte upp Ola och satte honom på blocken de bar. Under två somrar anförde Spelmans-Ola bärarna med sitt spel. Man kan med fog säga att spelmansmusiken är inbyggd i Brunskogs kyrka.

Den nya kyrkan som stod färdig 1878 och är den kyrka som Gustaf Fröding besjunger: "Brunskogs kyrka stod och lyste som en bondbrud, grann och ny" (Vackert väder, 1891). När kyrkan invigdes 1880 var den en av Sveriges största landsortkyrkor med cirka 2 000 sittplatser.

Kyrkan genomgick en omfattande restaurering 1929, då man flyttade in altare och predikstol från 1700-talskyrkan.

Branden
Natten till 29 juni 1972 drar kraftiga åskmoln genom bygden. En blixt skär rätt igenom tornspiran och letar sig in i stora orgeln som snabbt blir övertänd. Elden sprider sig i bjälklag och innertak och kyrkan blir på kort tid övertänd. Klockorna smälter och tornspiran störtar. Allt blir utbränt. Endast enstaka inventarier kan räddas. Kvar står dock gråstensmurarna som fäderna byggt.

Den nya kyrkan
Församlingen beslutar att bygga en ny kyrka igen. Denna gång innanför de gamla murarna, som var oskadade av branden. 1973 - 75 återuppfördes Brunskogs kyrka. Arkitekt vid återuppbyggnaden var Jerk Alton från Kumla, byggmästare var Tage Zetterkvist från Arvika. Söndagen den 19 januari 1975 invigdes den nya kyrkan.

Exteriören är densamma som på Gustaf Frödings tid medan interiören är helt ny. Den öppna famnen kännetecknar Brunskogs kyrka. Kristus, konungen på korset, möter besökaren. Ingemar Lööf står för kyrkans färgsättning med ljusa färger. I övrigt är kyrkan till största delen ett verk av värmländska yrkesmän och hantverkare.

Dessvärre visade det sig på sommaren 2005 att Brunskogs kyrka är mögelskadad. Fuktspärren i grunden fungerar inte, vilket upptäcks efter provtagningar och 30 år efter återuppbyggnaden krävs ett omfattande renoveringsarbete