Fasta är för de allra flesta en fråga om hälsa eller en önskan om att komma i form. Fasta kan också vara en möjlighet att avgifta kroppen från allt vi utsätter den för i form av livsmedel och drycker som gör att vi fungerar sämre.
Men fastetiden i kyrkans årscykel handlar inte om att komma i form eller att avgifta kroppen. När kyrkan talar om fasta handlar det om att skifta fokus. Från allt det vi gör slentrianmässigt, men som sakta även gör något med oss som inte är bra. Till det som hjälper oss att vara och bli de människor vi egentligen vill vara.
Fastetiden förr handlade om att öka mängden bön och gudstjänster. Att ta bort det bekväma och det som gjorde livet gott för att sedan återta det när påsken kom. Än idag fastar några genom att minska på tv-tittandet, eller genom att avstå från vissa saker som godis, alkohol, tobak eller något annat som gör att vi fokuserar på det, istället för det som är viktigt i livet.
I en tid då allt sker fortare och fortare, en tid då vi matas med information från världens alla hörn och vi förväntas hinna ta in den samtidigt som vi lever här och nu med våra vardagliga bekymmer, så prioriterar vi ibland bort det vi har allra närmast oss - livskamraten, vännerna, barnen eller familjen. Kanske borde vi därför avgifta våra liv när det gäller informationsflödet som vi dagligen utsätter oss för…
Idag tror jag att fastetiden handlar om att se över våra prioriteringar. Fokus under fastetiden ska ligga på det vi anser är viktigt. Det kan tyckas vara en enkel uppgift, men det svåra är inte att lägga tid på något viktigt. Det svåra är att skilja det viktiga från det oviktiga. Att skilja det vi behöver göra från det vi gör för att vi tycker om att göra det eftersom det tillfredsställer våra behov av bekräftelse och uppskattning. Att flytta fokus under fastan till det betydelsefulla i livet hjälper oss under resten av året.
Så vad är då viktigt för mig och kanske för dig? Det kan givetvis vara olika och ganska många saker som är viktiga. Men att ta tid och lägga den på andra är oftast något som känns viktigt – särskilt efteråt.
Personligen tror jag att en stor och viktig del av våra liv handlar om relationer – goda relationer. Men det är inte detsamma som att alltid vara med varandra, att inte våga göra något själv eller att alltid göra som den andre vill. För mig är grunden i den goda relationen att veta var man har varandra, att veta att den andre står kvar liksom jag står kvar. Väntar och är beredd att ge upp sin bekvämlighet för att möta mig liksom jag är beredd att ge upp min bekvämlighet för den andres skull. Den goda relationen har en förmåga att fortsätta där man skiljdes åt oavsett om det dröjt veckor, månader eller år sen man sågs. Jag har några sådana relationer, inte många, men de är mycket viktiga för mig.
Min önskan och vilja är att det ska vara så för mig och Gud och även med mina allra bästa och närmsta vänner och släktingar. Men det förutsätter att jag också avsätter tid till det viktiga, avsätter tid till Gud och mina vänner. Det vill jag prioritera och fokusera på under min fasta.
Vid pennan
Hans Johansson, kyrkoherde i Svenska kyrkan i Boden