I boken berättar äldre samer om sina minnen från tiden i nomadskola. Det är gripande berättelser om misshandel och rädsla, om hemlängtan och om att tvingas tala ett annat språk än sitt modersmål. I en av berättelserna ges en bild av tillvaron på Änge nomadskola i Undersåker i västra Jämtland, under några år i slutet av 1930-talet:
När jag kom till Änge började jag hata skolan. Både personalen och lärarna var hårda. Och den gamle prästen, kyrkoherden, var som ”hin håle” själv. På fredagarna kom han till skolan för att ha kvällsbön. Då läste husmor upp vad vi hade gjort för rackartyg och så skulle prästen tukta oss.
Boken med den talande titeln ”När jag var åtta år lämnade jag mitt hem och har ännu inte kommit tillbaka” – Minnesbilder från samernas skoltid har tillkommit efter ett beslut i kyrkostyrelsen.
– Jag hoppas och ber att boken kan leda till ett försoningsarbete inom Svenska kyrkan värt namnet. En försoningsprocess som också, genom att inte bara bestå av ord utan även handling, kan påverka det svenska samhället till en liknande process, säger Eva Nordung Byström.
Våren 2012 fattades beslut om två projekt med syfte att dokumentera och synliggöra kyrkans roll i det förtryck som utövats mot samerna. Det ena har resulterat i boken om nomadskolorna. Det andra i en vetenskaplig antologi, en vitbok, som kommer ut om en dryg månad.
Boken om nomadskolorna innehåller förutom berättelserna från skolmiljö även olika perspektiv på de ideologier som låg bakom utbildningen av samer. Bland annat beskrivs hur statsmakt och kyrka genom utbildningsväsendet försökte assimilera och kolonisera den samiska befolkningen. Särskilt uppmärksammas tidsperioden 1913–1940, en tid då rasbiologiska idéer var rådande.
Boken är utgiven på Verbum förlag (2016), redaktörer är Kaisa Huuva och Ellacarin Blind.
2016-02-05
Kajsa Åslin
