På besök hos Hedes konfirmander

Klockan närmar sig halv tre och i Hedebygens församlingsgård droppar konfirmanderna in efter en dag i skolan. Det fnissas, hejas, stojas, jagas och fnissas igen. Precis som det ska vara. Rune Vestlund, pedagog och ungdomsledare, uppmanar några av ungdomarna att ställa i ordning ett tjugotal stolar i den nyrenoverade och ljusa samlingssalen. Det blir gjort på ett kick och snart är alla på plats och det är dags köra igång den första konfaträffen efter jullovet. På agendan idag står bland annat att lära sig vad liturgiska färger är samt att börja klämma och känna på "Gummibibeln".

Gruppen delas i två mindre grupper och kyrkoherde Kjell Thuvall går iväg med ett gäng till rummet bredvid. Kvar i salen är Rune och hans grupp. De tar sig sida för sida genom inledningen och introduktionen till bibeln. Runes lugna stämma uppmanar konfirmanderna att inte vara rädda för att tolka texterna utifrån sig själva, sitt liv och världen omkring dem. Då blir texterna levande. Han listar filmer, musik och böcker inspirerade av bibeln och förklarar det här med alla förkortningar och att siffrorna inte är sidnummer. Alla verkar lyssna, någon gäspar och skruvar på sig när det närmar sig fikapaus men vad kan man vänta sig efter en hel dag i skolan.  

I köket står tre "Unga ledare" från förra årets konfirmandkull. De ställer i ordning fika, spånar på möjliga lekar som de kan leka med gruppen samt pratar om ledarutbildningen de ska åka på till helgen. Unga ledare från hela stiftet samlas då i Vålådalen för att slipa sina ledarkunskaper.  

Under fikapausen berättar tre av konfirmanderna mer om verksamheten. De kommer fram till att det nog är tre klasskamrater som inte är med. Att dessa klasskamrater valt att inte vara med är inte konstigt fortsätter Tilde
– En är muslim, en har flyttat och den tredje har valt att delta i ett konfirmandläger för samiska ungdomar. Alla andra klasskamrater är med. Det var nog inte många som tvekade. Vi har hört från äldre syskon, kusiner, skolkamrater att det är roligt att vara konfirmand.
– Särskilt historierna om Rättvikslägret. Det är ett lite längre läger som vi åker på i vår, förklarar Oskar.
– Här kan vi umgås med varandra på ett mer avslappnat sätt än i skolan, säger Tilde. Hon gör en menande rörelse ut över samlingsalen som åter fyllts av stojande och skrattande kamrater. På frågan om de tror att de kommer fortsätta som Unga ledare efter konfirmationen svarar Hampus att han nog kan tänka sig det. De andra är mer tveksamma. Sedan rinner samtalet över mot andra gemensamma intressen i livet som jakt och jakthundar. Jaktkonfirmation kanske kan vara något att satsa på. Oskar tycker det låter som en utmärkt idé.  

Om konfirmandsiffrorna skulle börja dala kan det kanske vara något för Hedebygdens församling att testa. I dagsläget finns dock inte det behovet. Här hittar ungdomarna till kyrkan och kyrkan hittar till ungdomarna. Kyrkan hittar även till ungdomarna efter konfirmation, ja till och med efter det att de har flyttat från Hede. Sedan två år besöker man nämligen regelbundet de ungdomar som börjat gymnasiet i Östersund. Det projektet får vi kanske anledning att skriva om längre fram.

2016-01-25
Kristina Hellberg