Gabrielle är uppvuxen i Östersund och Höglunda (Stugun) och prästvigdes i juni 2011. Hon har varit präst i Västra Storsjöbygden och nu senast präst i Åre församling. Under några år arbetade hon också med samiska frågor som handläggare för Härnösands stifts samiska resurs- och utvecklings-centrum. Gabrielle kommer förutom sin placering i Ås församling också ha ett särskilt samordningsansvar för konfirmand- och ungdomsarbetet i pastoratets alla fyra församlingar.
Erfarenheter
Vi talar om vilka erfarenheter som gjort henne till den hon är. – Jag har växt upp med en mamma som blev svårt hjärnskadad när jag var liten, det har präglat mig, berättar Gabrielle. Hon har också arbetat i vården vilket bidragit till en tacksamhet inför livet och en ödmjukhet över våra kroppar och själar, som hon uttrycker det. Praktiken i Sydafrika 2009 har också satt sina spår. Då var hon prästpraktikant i den lutherska kyrkan i Sydafrika. – Den tiden har påverkat min församlingssyn. Vi är församlingen tillsammans. Några är anställda men vi äger frågan tillsammans om vad kyrkan är och gör. Det är viktigt att bemyndiga människor genom att tro på människors förmåga. Det blev tydligt i Sydafrika där det var livsfarligt att sticka ut näsan utanför stängslet i området där jag bodde. Jag tillbringade mesta tiden i ett socialt utsatt område och det lärde mig mycket, gav mig perspektiv och bekräftade mina värderingar om vad som är viktigt i livet.
Vad är viktigast i din tro?
– Det är nog budskapet om att det alltid finns en öppen famn att vila i och vända sig till och att det är en famn som tål allt.
Du tycker om djur…
– Ja verkligen. Jag har nästan alltid haft djur sedan jag var liten. Akvariefiskar, vandrande pinnar och salamandrar och katter och hundar. Och nu har mitt livs dröm gått i uppfyllelse. Jag har en häst också. Den heter Tröj (trygg på jamska) och är en Nordsvensk brukshäst. Gabrielle berättar att hon ofta åker och rider på Rödön där Tröj finns.
Vad har du för förväntningar på tjänsten i Ås?
– Det känns lite kravfyllt av att tala om förväntningar, men min bild är att jag ska få lära känna en bygd som är väldigt levande. Samtidigt är den i förändring genom att det kommer nyanlända flyktingar nu. Det finns många familjer i Ås och många aktiva och engagerade människor. Jag ser fram emot att bli en del av den bygden.
Vad är bäst med att vara präst?
– Det jag tycker bäst om med att vara präst är pulsen att få följa människor över tid och träffa människor i olika sammanhang. Att lära känna och följa människor genom livet, från att vara barn i kyrkis till att själv vara dopförälder.
Vad är det första du ska göra på nya jobbet?
– Jag ska ta med mig mina två ljuslyktor som ska stå i fönstret på mitt arbetsrum i Ås och sedan ska jag säga hej till mina arbetskamrater och kanske ta en kopp kaffe med dem.