.jpg?DoProcessing=&w=1680)
2015-08-17
En trappa upp är aktiviteterna i full gång. Av material från naturen tillverkas drömfångare, prinsesskronor med mera. Hållbarhet är ett ledord. Tanken är också att inspirera till att göra saker som inte behöver kosta så mycket.
‒ Vi skulle gjort en hinderbana idag men det får vänta lite, berättar Ulrika Wiktorsson, som tillsammans med Jonna Nilsson är ledare på lägret. Ulrika arbetar till vardags som förskollärare i Karlshamn, Jonna från Vinslöv är fritidsledare och aktiv i SKUL, Svenska kyrkans Unga i Lunds stift.
Varje dag erbjuds några fasta aktiviteter som till exempel fotboll, kubb, fiske, båtrace och paddling. Utemålning till musik, såpbubbleblåsning och film i mysrummet är andra inslag. En utflykt med bland annat besök på Kreativum Science Center är en av höjdpunkterna. En lugn andaktsstund med tända ljus och en bibelberättelse blir det varje kväll. Och så går det bra att bada förstås. När som helst.
Barn från 1,5 till 20 år tillbringar en kravlös vecka på landet med sina ensamma mammor, pappor - eller familjer.
Ni har varit änglar!
‒ Det uppskattas enormt mycket av deltagarna att få ta en paus från vardagen. Vi blir som en familj tillsammans och hittar fram till gemenskapen. Alla är så tacksamma och glada. Kyrkan är väldigt frikostig och är en fantastisk miljö. Man får verkligen semesterkänsla här och det är målet, påpekar Jonna Nilsson.
I salen bland lövruskor och tomma syltburkar sitter Petra. I julas dog hennes man. Nu är hon ensam med nio barn. Sex av barnen är med henne på lägret i Blekinge.
‒ Det gör gott att byta miljö och bara vara tillsammans. Vi kommer närmare varandra. Och så jag slipper släpa hem de där 20 liter mjölk. Det är underbart att komma till dukat bord. Vi har bara varit här i ett dygn men jag känner mig redan mindre stressad.
Bara detta att få uppleva tystnaden och att höra svalorna är en avkoppling nämner Petra. Hemma står tv:n på dagen lång och trafiken larmar.
När Petra berättar förstår man att kyrkan spelar en roll i hennes liv. Öppna förskolan och kören finns där som en tillgång för familjen. När mannen dog tog hon kontakt med prästen i församlingen.
‒ Det har jag aldrig gjort förut. Men jag visste inte vart jag skulle vända mig, säger Petra.
Hennes huvud sjunker ner när hon talar om att yngsta barnet, lilla Elsa 2,5 år, kommer med mobilen med jämna mellanrum.
‒ Hon ber att få prata med pappa. Men det går ju inte. Jag måste vara stark, för barnens skull. Jag fick iallafall det bästa av honom.
Maria Lundström
maria.c.lundstrom@svenskakyrkan.se
.jpg?DoProcessing=&w=550)