När jag stannar till och funderar lite på livet, dagarna som går, upplevelserna och utmaningarna som kommer, får jag känslan av att jag har fått följa med på den bästa resan man kan tänka sig. Att få vara med, vara medveten, lära känna sig själv och träffa andra människor kan verkligen vara underbart. Tänk att få känna känslor av glädje, tacksamhet och längtan. Att få uppleva smaker, lukter och att få drömma och hoppas.
I dessa stunder när livet är behagligt och det går ungefär som jag vill på livets resa och när tacksamheten över gåvan vi fått ligger nära tillhands, vill jag vara nära Gud. Jag kan förundras över allt det vackra och fantastiska även om det alltid finns bekymmer över orättvisor, krig och fattigdom någonstans i mitt sinne. Jag är med, jag finns, jag upplever och känner. Jag är med Gud.
Vi besöker Storforsen med församlingen och den storslagna naturen och gemenskapen fyller min själ med kärlek och tacksamhet. Vi sjunger ”O store gud” och vi är tacksamma och gläds med varandra och skapelsens härlighet. Även om eländet och katastroferna är nära i vår grupp med många flyktingar får vi en stund i nuet som berikar oss och ger oss ljus och hopp. Vi vill vara nära Gud och vi tar emot hans kärlek och vi vill vila i hans armar som små barn. Vi är med, vi finns, vi upplever och vi känner. Vi är med Gud.
Andra dagar vågar jag knappt stanna till och fundera över livet. Det känns tungt, besvärligt och inget verkar gå som jag vill på denna livets resa. Det är sjukdomar, besvärliga människor, slut pengar och disken och tvätten tar aldrig slut. Gråten är nära och det känns dystert. I dessa stunder vill jag vara nära Gud. Jag ber, lyssnar på musik i köket och vet att Gud är nära och att det kommer nya bättre dagar och att ljusningen kommer. Jag förtröstar på Gud och arbetar på och den grå vardagen får lite djup och mening. Jag är med, jag finns, jag upplever och känner. Jag är med Gud.
En dag i vardagskyrkan är det oro, rädsla och förtvivlan. Var är du Gud? Mitt i alla krig och orättvisor? Varför måste så många plågas och lida? Vad är meningen med allt ont och vad kan vi göra för att människor ska finna tröst och hopp? Frustration och sorg, kom Gud, ställ allt till rätta. Vi ber till Gud, vi läser texter och vi förtröstar på Gud även om det är svårt. Vi sjunger psalmer och vi är tillsammans. Vi är med, vi upplever, vi känner. Vi är med Gud.
Livets resa tycks pendla mellan de båda ytterligheterna av glädje och bekymmer och många av dagarna är det lite lagom av allt. Jag behöver Gud alla dessa dagar och är glad och tacksam över att han finns där. Tyvärr har det funnits och kan komma andra dagar på min livsresa och säkert på andras resa också i olika utsträckning. Dagar då det är tomt eller stängt i sinnet. Då livet rusar på och jag blir för upptagen av det värdsliga. Jag distanserar mig från Gud och ska styra upp och fixa allt själv. Jag glömmer att stanna till och sinnet sluter sig och Rickard roboten kryper fram. Vardagen blir ett löpande band i en fabrik där saker bara ska fixas. Jag blir lättstött, irriterad och det börjar vara fel på allt här i världen. Som en maskin som styrs av rädslor och egots behov ska jag borra mig fram genom alla hinder och få till det som jag vill att det ska vara. Jag inte längre medveten och vaken, jag upplever inget, känner inget. Jag är inte med Gud.
.jpg?DoProcessing=&w=800)
Och det är just då i min avstängdhet jag behöver Gud som mest. Jag behöver bli väckt igen. Jag behöver ruskas om, kramas hårt eller visas tydligt ”med hela handen”. När jag som en blind vandrar runt behöver jag bli bländad av hans ljus och när jag tappar greppet behöver han hålla mig i sin fasta hand och dra mig tillbaka. Och det är också då jag behöver hans lärjungar som mest. Ni kan vara tydliga, ni kan sjunga rakt in i min själ, ni kan krama mig och ni kan ruska om mig. Med Guds hjälp hoppas jag vi kan hjälpa varandra att vara öppna och levande. Låt oss tillsammans väcka robotarna som vandrar med oss i samhället. Och kanske kan vi tillsammans väcka organisationer, myndigheter och politiker så att inte samhället förvandlas till löpande-band fabriker utan medvetenhet, liv och kärlek. Låt oss vara med, låt oss uppleva, låt oss känna. Gud låt oss vara med dig.
Vid pennan
Rickard Fjällström, diakon i Svenska kyrkan i Boden