I Lunds stift spirar orgelintresset hos barnen

2015-06-25

En starkt bidragande orsak är stiftets så kallade kontraktskonsulenter. Under en längre tid såg man inom Lunds stift, som består av Skåne och Blekinge, ett dalande intresse för kyrkorgeln. Läget var oroande. En gudstjänst utan orgelmusik och psalmer är inte mycket till gudstjänst. För några år sedan beslöt man sig för att göra något åt det.

 ‒ Det var en medlem i styrelsen för Lunds stift som 2012 tyckte att vi borde göra något åt rekryteringen för kyrkomusiker. Förslaget föddes om att inrätta en kontraktskonsulentorganisation för kyrkomusikaliskt rekryterande verksamhet. Förslaget fick stöd i stiftsstyrelsen, pengar avsattes och ett hårt arbete drog igång, säger musikkonsulent Staffan Plantin.

Orgeln är inte längre allena rådande i våra kyrkor och i en del församlingar används den knappt alls. Ytterligare ett bekymmer är att det snart inte finns några personer med rätt kompetens att anställa. Antalet sökande till kyrkomusikerutbildningen har sjunkit kontinuerligt under en 20-årsperiod.

‒ Då kan man antingen lägga sig ner och dö. Eller så tänker man: Vad kan vi göra åt saken? konstaterar Staffan Plantin krasst.

Kontraktskonsulent en nyckelroll för fler elever

Han fick i uppdrag att organisera kontraktskonsulenterna. Framgångsmodellen, som startade 2013, går ut på att kontraktsprostarna i samråd med kyrkoherdarna i kontraktet får i uppdrag att utse varsin kontraktskonsulent som de anser vara lämplig bland kyrkomusikerna. Konsulenten ska vara organist eller kantor och blir en länk mellan stiftet och församlingarna. De spelar en nyckelroll i rekryteringen av nya kyrkomusiker. 
‒ En orsak till att arbetet i Lunds stift har blivit fruktbart är att den episkopala linjen blir tydlig. Det innebär en struktur där stiftsstyrelse, biskop och prostarna har en ledande funktion. Det är en styrka eftersom man ger ett tydligt mandat till de utsedda kontraktskonsulenterna, förklarar Staffan Plantin.

‒ Det känns bra att det ”uppifrån” har getts direktiv att vi ska undervisa i vårt arbete. Att vara kontraktskonsulent har gett mig ett nätverk och en plattform när det handlar om barn och orgelspel. I nätverket delar vi med oss till varandra, ger idéer och inspiration i vårt uppdrag att främja orgelundervisning för barn och unga. Jag har fått kollegor att samarbeta med, berättar Åse Lindberg Christensen, kantor i skånska Teckomatorp.

Sedan man påbörjade arbetet har antalet elever under 18 år som går på orgelundervisning ökat våldsamt. Från ett femtontal till fler än 60 i de 13 aktuella kontrakten där en konsulent är aktiv. Bakgrunden är att stiftets kontraktskonsulenter skapat en ökad medvetenhet kring rekryteringsproblematiken och vad man kan göra åt den inom Svenska kyrkan. Denna person får sedan utrymme i sin tjänst att arbeta med frågorna, åtta heldagar per år. 

‒ Det är jätteviktigt. Annars blir det bara ytterligare en sak som man förväntas göra. Nu har man tydliga ramar för hur mycket tidsåtgång det handlar om, säger Staffan Plantin.

Lunds stift betalar ingen lön till konsulenterna. I stället möjliggörs verksamheten av prostarna. Stiftet åtar man sig att organisera och fortbilda dem. Just nu planerar Staffan Plantin för en studieresa till New York där man ska besöka Yale University tillsammans med Robert Bennesh som nyligen tagit sin diplomexamen där. I USA ska gruppen undersöka hur man arbetar med orgelundervisning för barn och unga där. Tidigare har konsulenterna exempelvis besökt ett orgelläger vid den norrländska folkhögskolan i Mellansel och provat på olika sätt att undervisa, exempelvis Suzukimetodik. 

Att undervisa barn ger nya perspektiv

Konsulenterna åtar sig bland annat att hålla koll på vilka behov av fortbildning och inspiration som finns i församlingarna, bjuda in till fortbildnings- och inspirationsdagar och att läsa in sig och följa aktuell debatt.

‒ Ett mål jag har är att konsultenterna ska känna sig stärkta i sitt uppdrag. Jag upplever en väldig glädje och att en del har gjort upptäckten att det är kul att undervisa barn. Att undervisa barn ger dem nya perspektiv på tillvaron som kyrkomusiker.

Staffan Plantin är övertygad om att i en tid då många letar efter tolkningsnycklar i sina liv så finns en bra grund att kunna återväcka orgelns status. Dessutom har kyrkan ett starkt arv från Luther att man ska ha gemensam sång i kyrkorna.

‒ För att vi ska kunna sjunga psalmer tillsammans även i fortsättningen såsom det låter idag måste vi ha organister som spelar orgel. Det är viktigt att någon bär vidare psalmsången som ju är dominerande i vår Lutherska kyrka. Då måste vi ha utbildade musiker som kan leda sången, kanske allra helst med orgeln eftersom den redan finns överallt.

‒ Idag är det få kyrkomusiker som undervisar i orgel och som arbetar aktivt med rekryteringen. Vid nedbantningstider tas ofta den så kallade fria musikundervisningstiden för kyrkomusiker bort. Då tappar man de unga, som är helt avgörande för församlingens framtid.

Varför har man dragit in den fria undervisningstiden?

‒ Okunnighet. Man tror inte att det är en satsning som ger något. Musiker är inte alltid så bra på att prata för sina varor, man spelar hellre. Men i en värld där en del är proffs på att prata för sin sak gäller det att kunna säga: Jag har också något som är viktigt för framtiden! Ett mål för kontraktskonsulenterna är att de ska bli medvetna om sin egen roll som rekryterare. Det är endast i församlingen rekrytering kan uppstå.  

Staffan kan se att satsningen på konsulenter gett tydliga resultat. Idag är undervisning en punkt på agendan. Om församlingen inte kan erbjuda undervisning själv ska man åtminstone veta var man kan skicka de som är intresserade. Att ta tillvara och föra vidare den svenska psalmskatten kräver att man skapar ett intresse redan i ung ålder.

Staffan Plantins förhoppning är att fler kyrkomusiker ska få tid för undervisning i sina tjänster. Då handlar det om att från dag ett sjunga och spela psalmen ”Måne och sol” i stället för ”Lilla snigel”. Plötsligt är det inte bara fri musikundervisning utan även gudstjänstmusik. Ett effektivt sätt har visat sig vara att tydligt ta tillvara barnen i församlingarnas gudstjänster.

Detta har man gjort i exempelvis Teckomatorp där Åse Lindberg Christensen haft orgelelever i fyra år. Här deltar barnen flitigt i gudstjänst och tillsammans med barnkör, konfirmander och vuxenkör vilket lett till att fler barn i församlingen fått upp ögonen för orgelundervisning.

‒ I gudstjänsten ser jag på barnen som fullvärdiga orgelspelare. För barnen blir det naturligt att det är någon liten person på orgelpallen emellanåt. De fem eleverna som undervisas i orgel i dag har gått en medvetenhet om att man faktiskt kan studera till kyrkomusiker. De har fått en rutin på gudstjänstfirande med allt vad det innebär; psalmsång, böner, utdelande av agendor, ringande i klockor, processionsgång, registrering av orgeln och nattvardsgång. Jag tror att mycket av det gör att barnen känner att de deltar ”på riktigt”. Den känslan ger motivation och glädje. Jag har nog aldrig haft så motiverade elever någonsin! säger Åse Lindberg Christensen. 

‒ De ska inte heller bara få spela i barnanpassade sammanhang, utan i vanliga gudstjänster. Då får församlingen möta dem på riktigt och det ger något väldigt viktigt och positivt till framtiden. Vuxna i församlingen reagerar ofta väldigt positivt med starka känslor. Barnen berör oss med sitt budskap och sitt otvungna och glädjefyllda sätt att förmedla det.

‒ Orgelbarnen går ofta rakt in i församlingens hjärta, förklarar Staffan Plantin. Tack vare den nya organisationen med kontraktskonsulenter har diskussionen kring kyrkomusikaliska frågor och församlingens ansvarstagande kring rekrytering accentuerats mer än någonsin tidigare i Lunds stift. Och förutsättningarna att lyckas är goda, menar Staffan Plantin.

‒ Vi träffar 30 000 barn som är aktiva i hela Svenska kyrkans körverksamhet varje vecka. Ändå är det bara 15-16 sökande till högre kyrkomusikaliska utbildningar varje år. Ibland glömmer man att fråga barnen i kören. Då kan det handla om en så enkel sak som att säga ”Hej, får jag visa orgeln för dig?” Det blir en proaktiv rekrytering, något som vi varit dåliga på inom Svenska kyrkan. Ofta har de som varit intresserade av att spela fått komma till oss istället för att det varit vi som väckt intresset.

Varför är det så viktigt att fånga upp barns nyfikenhet på orgeln tidigt?

‒ Det är viktigt att börja spela i tidig ålder. Man kan inte, som en blivande präst, vakna som 25-åring och komma på att man ska bli organist. Då är tåget redan kört. En springande punkt är att man redan som ung får tillgång till en kyrkorgel att öva på. Men att bli insläppt i kyrkan är inte alltid det lättaste. Det kan vara låst och alla kanske inte är pigga på att låna ut nycklarna till någon som inte är anställd i kyrkan. Men nyckeln kan bli avgörande. 

‒ Man kan se att de som får en nyckel till sin kyrka, de stannar kvar och blir ofta kyrkomusiker. Man får ett förtroende, ansvar och pekar på en väg. Jag minns själv när jag fick nyckeln, säger Staffan Plantin.

Hur märker du av det ökande intresset för kyrkorgeln som instrument?

‒  På kort tid har medvetenheten för frågorna ökat markant. Man ser det som en nytändning i arbetet som kyrkomusiker att få undervisa barn. Jag kan se fler initiativ där man visar upp orgeln och låter barn få testa. Man arrangerar ”Orgelkul” och ”Orgelbus” och hittar olika sätt att visa upp det som kyrkan redan har. Jag tror att det är en direkt följd av konsulenternas information och inspiration i sina kontrakt. Hur kan orgeln, som finns i varje kyrka, ha fallit så i glömska?

‒ En del tycker att orgeln är hotfull. Det är en stor maskin som plötsligt börjar ljuda utan att man ser vem som spelar. Det handlar om att vi behöver synliggöra ett arbete som alltid funnits i församlingen. Ett sätt kan vara att kyrkomusikern går fram i kyrkan och hälsar innan gudstjänsten: ”Hej, det är jag som ska spela idag”. Svårare behöver det inte vara. 

Uppdragstiden för konsulenterna är på tre år. Lunds stift fortsätter arbetet och nästa år ska man hitta nya konsulenter som fortsätter det påbörjade arbetet. Målet är att få med 18 personer, en från varje kontrakt i Lunds stift. Då kan framgångssagan fortsätta.

‒ Modellen vi har är bevisligen bra, avslutar Staffan Plantin.  

Anna-Karin Olsson