Om Sevalla kyrka

Sevallas medeltida kyrka låg ett par hundra meter öster om den nuvarande där begravningsplatsen fortfarande ligger. Kyrkan uppfördes på 1200-talet, men med tiden orsakade den instabila lerjorden stora sprickbildningar i murarna, vilket gjorde att den förföll. Till slut beslutade därför församlingen att en ny kyrka skulle byggas.

Den nya kyrkan i tidtypisk nyklassicistisk stil invigdes i mars 1821 och utsidan har sedan dess förändrats mycket lite. Inredningen var inte helt klar till invigningen utan tillkom i omgångar fram till mitten av 1800-talet. Också denna är välbevarad och ett bra exempel på den då närmast allrådande stilen.

Stridigheter i församlingen

Att den gamla kyrkan skulle rivas var inte självklart. Redan 1802 hade man fattat beslut om att kyrkan istället skulle byggas ut, men snart höjdes röster som ville riva och bygga nytt en bit bort, på bättre mark. Dit hörde kyrkoherden Johan Fredrik Muncktell. Efter långa och hätska diskussioner lyckades de driva igenom förslaget, till mångas irritation. Muncktell skriver i sin dagbok: ”I sockenstämman upläste jag utslaget, och hade den sorgen, at höra 3 personer, som endast talte, så förgå sig med hetta, otidighet och hotelser, at jag hela dagen var nedslagen, och nästan siuk.”

Den nya kyrkan

Samuel Enander, en välanlitad kyrkoarkitekt, ritade den nya kyrkan. Grunden lades 1817 varefter den fick vila i tre år, både för att hinna sätta sig och på grund av missväxtsår. När bygget kom igång igen 1820 rev man den gamla kyrkan för att kunna använda murarstenarna som byggmaterial. När biskop Gustaf Murray invigde den moderna kyrkan i nyklassicistisk stil på bebådelsedagen 1821 var det stor trängsel. Muncktell skriver: ”Och nära hade icke jag kommit in i kyrkan, ty ifrån dören, ut til planket stod menniska på menniska, som alla trängde på.” Inredningen var då inte helt klar. Bänkarna var provisoriska, predikstolen osmyckad och orgel saknades. Men det åtgärdades under de följande decennierna.

Bättre tiga än illa tala

Med tiden kom en reaktion mot den kyliga och trista ”ladustil” som många menade att de nyklassicistiska kyrkorna hade. När fornforskaren Richard Dybeck besökte Sevalla 1843 vill han inte beskriva kyrkan då ”det är bättre att tiga, än illa tala”. På grund av ett allt större motstånd under andra halvan av 1800-talet förändrades de flesta kyrkorum i landet radikalt och få har bevarats lika bra som Sevalla fram till våra dagar.

Få saker kvar

När den äldre kyrkan revs ersatte man de flesta föremål som funnits där. I dagens kyrka finns fortfarande ljuskronorna, timglaset på predikstolen och delar av den gamla altaruppsatsen bevarade. Även en del silver, textilier och andra mindre föremål fick fortsatt vara i bruk. I kyrktornet hänger två klockor som båda har gamla anor, den ena är medeltida och den andra från 1600-talet, men båda har senare blivit omgjutna.

6 saker du inte får missa

1. Orgeln
Tillverkad på 1850-talet av den regionalt verksamma orgelbyggaren Anders Petter Halld’n, Munktorp. Det är den enda helt bevarade orgel som han byggt.

2. Altaruppsatsen
Fabrikör Dahlman i Västerås fick på 1860-talet i uppdrag att göra en ny altaruppsats. Men istället för att följa beställningen kopierade han, i samråd med församlingen, altaruppsatsen till den tre gånger större Nors kyrka, som han redan höll på med. Altartavlan är målad av Västeråskonstnären Holger Friberg på 1960-talet. Den föreställer flykten till Egypten.

3. Den gamla kyrkogården
Några rester finns inte kvar av den gamla kyrkan men det finns ett monument skapat av konstnären Kurt Landgren som baseras på en avbildning från 1700-talet. Muren runt begravningsplatsen är från 1700-talet.

4. Predikstolen
Predikstolen var klar till invigningen 1821, men var då osmyckad. Den fick sitt nuvarande utseende 1854. Timglaset från 1700-talet som står på predikstolen kommer från den äldre kyrkan.

5. Missionshusets altartavla
På norra väggen hänger en målning från 1907 av I Swensson. Den var tidigare altartavla i ett missionshus i Sevalla, vars verksamhet lades ned på 1950-talet. Tavlan kom till kyrkan på 1980-talet.

6. Medeltida nattvardskärl
Den medeltida oblattallriken har en Kristusbild i mitten och runt om en krans med hans genomborrade hjärta och sargade händer och fötter. Också den nedre delen av nattvardskalken är medeltida, medan själva skålen är från senare tid.

Text: historiebruket.se