2015-05-28
Tjugoåringen från Betlehem hade just avslutat sin tvååriga konstutbildning vid Dar-el-Kalima University College of Arts and Culture när Sverigetanken dök upp. Lara hade funderat på England men tänkte sedan att det hade varit kul med en ny erfarenhet. Hon fick nys om Lunds stifts stipendium som avser ett års utbildning på konsthantverkslinjen vid Glimåkra folkhögskola och sökte det. I augusti förra året reste hon till den lilla byn i norra Skåne.
Första intrycket när hon kom i augusti förra året var att det var kallt och att personen som mötte henne i Glimåkra, rektorn, hade shorts i kylan. Och så skogen, något som inte existerar hemma i Palestina.
‒ Naturen här är som en saga, jag gillar det jättemycket, att bara kunna gå ut och att inget är farligt. Jag är ofta ute i skogen.
‒ Språket är svårt men jag har lärt mig lite av mina klasskompisar och så övar jag online. När jag pratar med mina kompisar hemma lär jag dem ordet ”fika” och vad det innebär. Och så berättar jag att det är ganska kallt och att svenskarna är ett fredligt folk.
Lara vill gärna stanna i Sverige några år till, kanske flytta till Stockholm och gå på konstskola. Som kristen palestinier är hemstaden Betlehem är ett bra ställe att bo på och Lara kan inte tänka sig någon annan plats i Palestina men det svenska samhället lockar.
‒ Det är enklare att leva här, särskilt som flicka. Även om min familj är vidsynt, mina föräldrar är välutbildade och vi har rest mycket, så fungerar samhället runtom annorlunda. I Sverige kan jag gå ut hur som helst och resa vart jag vill som ensam tjej och det inte alls är så enkelt hemma. Dessutom är det jobbigt att ta sig runt i mitt land som palestinier med gränskontroller som tar flera timmar varje gång man ska någonstans.
I juni slutar utbildningsåret på Glimåkra. Vart kosan styr till hösten är ännu en öppen fråga för den unga konststudenten från Betlehem.