Huaröds kyrka

Max antal besökare 180 personer.

Huaröds första stenkyrka uppfördes omkring 1200. Byggnaden bestod av långhus och kor, uppförda av gråsten och tegel. Långhuset var både smalare och kortare än dagens långhus och hade en yttre bredd av 8,5 meter.

Det medeltida koret står kvar än idag, om än något ombyggt.
Grunden till det medeltida långhuset finns kvar under den nuvarande kyrkans golv. En arkeologisk undersökning på 1950-talet av medeltidskyrkans grund visade att långhuset haft ursprunglig portal i söder framför vilken det, under senmedeltiden, uppförts ett vapenhus.

Fragmentariska rester av vapenhusets grundläggning återfanns också under kyrkans golv. I likhet med övriga medeltidskyrkor hade Huaröds långhus troligen även en ursprunglig portal i norr. Av denna fanns inga kvarvarande spår. De arkeologiska fynden talar för att kyrkan hade tegelgolv och var valvslagen, vilket sannolikt skede under senmedeltiden. Biskopen i Lund, Mattias Steuchius utförde en visitation i Huaröd år 1697 och protokollet avslöjar att kyrkans tak då var blytäckt. I övrigt är väldigt lite känt om den medeltida kyrkan i Huaröd.

 Den stora folkökningen i Skåne under 1700 och 1800-talen föranledde ombyggnader och utökningar av många kyrkor, också i Huaröd.
1784 byggdes kyrkan till åt norr med det som idag utgör norra korsarmen. Tillbyggnaden var av samma längd som det dåvarande långhuset.

 Befolkningen fortsatte att öka och församlingen behövde än en gång utöka sin kyrka. Detta skedde i mitten på 1800-talet. I en omfattande ombyggnad 1859 revs det medeltida långhuset och dess senmedeltida vapenhus för att ge plats åt en tillbyggnad i söder. Det som idag utgör södra korsarmen. Eventuellt behölls delar av det medeltida långhusets västra mur. Vid den mycket långa västfasad som bildades då både långhuset och tillbyggnaderna slutade i linje med varandra uppfördes 1859 ett klocktorn som ersatte en bristfällig klockstapel på kyrkogården.

Klocktornet från 1850-talet revs redan år 1883 då långhuset förlängdes mot väster och det nuvarande, höga tornet uppfördes. Långhusförlängningen innebar att kyrkan antog planformen av en korskyrka.

1930 utfördes omfattande målningsarbeten i kyrkan. De befintliga dekormålningarna och limfärgen skrapades ner och kalkavfärgades. Vapenhusets, långhusets och korsarmarnas innertak målades med oljefärg i befintlig kulör. Bänkarna, läktarens barriär, altarringen, dörrar, fönster och korskranket målades om. Eventuellt byttes korets trägolv ut mot ett golv i tegel.

 1931-32 Elektrisk belysning installeras.

 1948 byggs ett bårhus, sydväst om kyrkan.

1951-54 Utförs en omfattande restaurering både exteriört och interiört.

Det målades och putsades, tegeltak ersatte plåttaken, fönstren  fick nya, kopplade fönsterbågar av trä. Genomgripande förändringar som omläggning av golv och nytt innertak buret av murade pelare i kyrkorummet.

Läktaren i långhuset togs bort och tornets andra våning ändrades om, sakristian och prästingången togs bort, ny sakristia och orgelpodium med ny orgel i norra korsarmen, ombyggnad av bänkarna och ny trappa till predikstolen.

Koret förstorades genom att sakristian i dess östra del, avskild från kyrkorummet med ett korskrank, flyttades till norra korsarmen. Skranket revs och prästingången och ett däröver placerat fönster i korets östra mur sattes igen.

Östväggen försågs med en monumental altarmålning av konstnären Pär Siegård. (1887-1961). En al fresco målning som föreställer uppståndelsens under mot en bakgrund av Golgata klippa med tre tomma kors som reser sig mot himlen.
Befintlig altartavla med oljetryck placerades i den nya sakristian som inreddes i norra korsarmens östra del.
Koret fick också ett nytt altarbord och ny, rak,  altarring.

Bänkinredningen genomgick en omfattande modernisering och blev mer sittvänlig. Gavlarna, dörrarna och ryggarna återanvändes i största mån. Ryggarna lutades och bänkarna fick nya, bredare sitsar. Avståndet mellan bänkarna ökades och som en följd av detta breddades gavlarna medan dörrarna behölls oförändrade. Bänkarna utrustades med psalmbokshylla, fotstöd och hattkrokar.

Kyrkans predikstolskorg från 1687 är rikt skulpterad med förgyllningar och nytestamentliga bibelbilder. Den restaurerades av konservator och predikstolen försågs med ny, flackare trappa och tillhörande trappräcke.

Den enkla dopfunten är tillverkad i sandsten och är från början av 1200-talet. Den är gjord i romansk stil med kupolformad fot, på fyrsidig sockel. Dopfuntens cuppa (så kallas den skålformade delen av en nattvardskalk, en dopfunt eller av ett dryckeskärl på hög fot) har avtappningshål i bottnen. Ovanpå ligger numera ett dopfat och en dopskål. Dopfunten saknar helt inskriptioner och utsmyckningar.

Ljuskronan över Jakob Wilhelm Rooths gravsten skänktes 1790 av honom.
Rooth som själv kom från ett prästhem ville förmodligen ge församlingen en gåva som för kommande tider skulle bevara hans namn.
Ljuskronan bär följande inskription; Då Gustaf III vår svenskars kung och magister Lieberath församlingens pastor, gavs Hufvaröds kyrka denna ljuskrona av förre borgmästaren J W Rooth och dess kära hustru Katarina Hadelin 1790. De två övriga ljuskronorna inköptes 1952.

 Av kyrkklockorna är lillklockan, den 64 cm höga Mariaklockan, från medeltiden. Den har en lång inskription på latin som tros lyda; Denne Klokke er støbt Guds ord till Ære, Gud give Åhus sognefolk ret at lære her hans Vers at synge, det vil I faae med Piibe-værkets Hjælp og Vers. I Herrens Aar 1511 støbt i Malmø.

Texten avslutas med gjutarmärke som avslöjar att klockan gjöts av Jost Persen, Grydestøber, 1511.
Varför denna klocka, som var ämnad åt Mariakyrkan i Åhus, är i Huaröds församlings ägo vet vi inte. Kanske var den för liten för Åhuskyrkans stora torn?

Storklockan är från 1665. Text på klockan;
S EXISTE:GRATIAS:RECNIL:ROTIXIDNOP ET RO: /TER ANO MDCLXV

Georg Karlin skänkte 1918 en bibel till kyrkan till minne av sin far, Lars Petter Johansson, kyrkoherde i Huaröd.
Kulturen i Lund grundades av prästsonen Georg Karlin. 
Barnbarnet Torkel Karlin skrev om sin farfar i boken ”Starke prästen i Huaröd”.
Bibeln ligger på altaret i sakristian.

På golvet i kyrkan ligger en del gamla gravstenar. Inskriptionerna är starkt nerslitna av kyrkfolkets steg under århundradenas gång. På ett par av dem kan man fortfarande tyda skriften.