Svenska kyrkan fanns genom det internationella nätverket ACT-alliansen på plats redan när jordbävningen inträffade i Nepal, och får dagliga uppdateringar om behoven. Inom ACT-alliansen har Svenska kyrkan ett särskilt ansvar för att säkerställa psykosociala insatser och sänder ut psykosociala rådgivare som bistår i detta arbete.
– Vi vet att människor återhämtar sig snabbare efter en katastrof om man tidigt sätter in psykosociala insatser, säger Anna Garvander. De akuta behoven av mat, sjukvård och tak över huvudet måste åtgärdas allra först, men parallellt är det viktigt att få igång aktiviteter som skapar trygghet, rutiner och någon slags normalitet för såväl barn som vuxna.
Hjälpbehoven och de psykosociala behoven kartläggs ute i de drabbade byarna, ofta genom att till fots ta sig till byarna för att möta människor öga mot öga och lyssna på vad de har att säga. Utifrån det görs bedömningar av vad som kan och måste göras.
Mötesplatser skapar trygghet
– En konkret aktivitet i det psykosociala arbetet är att skapa mötesplatser där barn kan träffa andra barn, få skydd och känna sig trygga. Det avlastar också föräldrarna i deras arbete för att bygga upp en ny vardag.
Kvinnogrupper och stödgrupper för både lärare och föräldrar, fritidsaktiviteter för ungdomar samt utbildningar i krishantering är andra exempel på aktiviteter som kan bli aktuella i Nepal. Svenska kyrkan har hittills förmedlat 5 miljoner kronor till räddningsarbetet, och cirka 5 000 familjer har försetts med matpaket, filtar, hygienartiklar och andra förnödenheter.
– Dessutom bistår vi med presenningar och annat materiel så att de kan bygga tillfälliga boenden, vilket är det största behovet inför den stundande monsunperioden, säger Anna Garvander.