Guds hand i Gudmundrå

Till en början var det meningen att Kramfors kommun skulle ta emot 450 flyktingar, men i dag är det runt 800. I hela Kramfors tätort bor det bara 8000 personer. Så det märktes när flyktingarna kom. 
– De som kom hit hade bara de kläder som de gick och stod i; inga ytterkläder, inga varma skor, ingenting. Folk kom och frågade vad de kunde göra, säger Ange A Andersson, kyrkoherde i Gudmundrå församling. 

Församlingen har ett väl inarbetat samarbete med kommunen och olika frivilligorganisationer, och det kom väl till pass. Några i församlingen tog initiativet till en klädinsamling. Idag står det en barack på kyrkans mark där det delas ut kläder och skor till asylsökande. Samt en och annan barnvagn. 

Det stora problemet är sysslolösheten. Därför sköts klädutdelningen numera av de asylsökande själva. 
– Det här är fantastiska människor. Här går ingenjörer och barnmorskor och så erbjuder vi dem ingenting att göra, säger Agne.

Några av förläggningarna låg en bit bort från samhället. Lösningen blev att församlingen i samarbete med lokaltidningen gick ut med ett upprop om att skänka cyklar. Nu finns 140 servade cyklar, som de asylsökande får låna gratis under vistelsen i Kramfors. Det minskar känslan av isolering.

Idag är församlingen engagerad i en mängd aktiviteter. Från språkverksamhet tre dagar i veckan, till badminton och fotboll. På kyrkans ungdomsgård bedrivs ungdomsverksamhet i samarbete med kommunen. 
Församlingen försöker dessutom bistå i asylärenden. Både anställda och ideella medarbetare är engagerade i kontakter med jurister, myndigheter, läkare, ambassader och polis. 

Med flyktingförläggningarna har också deltagandet i församlingens ordinarie verksamhet, som bibelgrupper, körer och barnverksamhet, ökat stort. Söndagarnas gudstjänster drar dubbelt så många besökare som förut. 
– Hela stämningen har fått ett stort lyft. De har lärt oss en innerlighet som vi ibland har saknat. Vi är så tacksamma. De har blivit våra vänner. 

För Mahmoud, som har flytt religiöst förtryck i Iran, har församlingen i Gudmundrå blivit som en andra familj. 
– Först kände jag mig inte trygg. Det var svårt för att jag inte hade någon här, men jag började gå till kyrkan och då kändes det bättre. Jag hade ingen familj här, men nu har jag fått en ny och stor familj i Sverige. 

Mahmoud var aktiv kristen i Iran, något som inte är tillåtet. 
– Vi hade en huskyrka, men en dag upptäcktes våra aktiviteter och då blev jag tvungen att fly. 
– Alla har varit så vänliga här, de gav mig en stor kram och visade mig så mycket kärlek. Det var som att starta ett nytt liv med en ny familj. 

Just nu är framtiden osäker för Mahmoud. Han har fått ett negativt besked från Migrationsverket. 
– Tyvärr tror inte Migrationsverket på att jag är kristen, trots att prästen i Gudmundrå kyrka, biskopen och människorna i Kramfors tror på mig. Men jag ber att Gud ska öppna deras hjärtan. Om jag inte hade mina vänner i kyrkan, vet jag inte vad som skulle hända med mig. Alla försöker hjälpa mig och jag vet att de slåss för mig. Jag älskar dem av hela mitt hjärta.

Sofia Hillborg
2015-04-14