Det blev en resa hon sent ska glömma och som gett henne nya erfarenheter och fina minnen.
Ingenting är konstigt, bara annorlunda. Med dessa ord i bakhuvudet reste 23-åriga Emilia Kaufmann Asp till Filippinerna i början av september, som deltagare i utbytesprogrammet Ung i den världsvida kyrkan.
Och visst var det mesta annorlunda. Inte bara värmen, som slog emot henne när hon landat i huvudstaden Manilla, utan också samspelet mellan människor.
‒ Det var faktiskt lite av en chock. Allt man lärt sig tidigare, i form av regler och sociala koder, vändes upp och ner.
Hon blev dock väl omhändertagen, och fick följe på sin resa norrut i landet. Den första tiden tillbringades i den lilla byn Siran som nyligen bildat en missionsförsamling.
‒ Kyrkan var alldeles nybyggd och prästen hade just börjat, så där hade man inte riktigt hunnit etablera något församlingsliv.
Efter några veckor fortsatte hon till byn Odiongan vars församling var mer aktiv. Emilia blev genast inbjuden att delta i både kyrkokören och kvinnogruppen. Hon kunde snabbt konstatera att den katolska tron var starkt närvarande bland byborna.
‒ Alla har en relation till Gud och det är fullkomligt självklart att gå i kyrkan. Mässorna kunde firas i pampiga kyrkor, men människor uttryckte också sin tro i enkla kapell byggda av bananblad och bamburör.
Till vardags bodde hon i en filippinsk familj, knuten till församlingen. Hon fick ta del av matlagning och andra vardagsbestyr.
‒ Detta ger verkligen en unik insikt i hur det är att leva i ett annat land. Samtidig var det tidvis en känslomässig pärs eftersom allt blev så oerhört intensivt. Man förväntades umgås hela tiden men ibland behövde jag bara lite egentid och ensamhet. Då sökte hon sig ut i naturen, som hon beskriver som ”helt fantastisk”, med kritvita stränder och vidsträckta palmskogar.
Nu är Emilia tillbaka i Sverige, och läser sin andra termin mänskliga rättigheter vid Lunds universitet. Under våren har hon också i uppdrag att åka runt i stiftet och berätta om sin resa.
Emilia gav sig iväg med öppna sinnen, och kom hem med en hel drös upplevelser som måste smältas och sorteras.
‒ En sådan resa gör förhoppningsvis att man blir mer tolerant mot andra människor. Det låter kanske som en klyscha, men man inser ju hur bekvämt vi har det här i Sverige. Det är bara att vrida på kranen, så kommer det rent vatten. Har man inte upplevt något annat, så är det så lätt att ta det mesta för givet.
Kerstin Weman Thornell
2015-02-18