Här möts männen i Skurup

2014-11-12

Det är måndag. En riktigt ruskig mörk och regnig höstkväll. En mörk figur skymtar i församlingshusets dörröppning. Det är Håkan Täljemark, prästen som håller i mansgruppen som stiger fram och hälsar välkommen. En efter en droppar de in, männen från Skurup. De ska lyssna till en lokal profil ikväll, s-politikern Gertrud Ekman som berättar om sitt liv. Varje gång har ett nytt tema, en ny föreläsare. Runt det ovala bordet sitter tiotalet män och lyssnar engagerat.

– Mansgruppen ger fin gemenskap och så blir det ju en annan sorts samtal när det bara är män i gruppen, säger Lennart Evertsson och Evert Andersson som båda varit med i mansgruppen ett bra tag.  

”Ska man våga sig in i lejonets kula?” frågar kvällens gäst skämtsamt innan hon fortsätter. Gertrud Ekman är känd i Skurup. Hon är rapp och rolig och det märks att hon och gruppen får god kontakt direkt, det är en varm stämning. De allra flesta männen har ingen aning om hennes livsöde utanför det offentliga och deltar med inkännande frågor och genuint intresse. Samtalet mynnar ut i funderingar kring döden, de spekulerar kring varför man är rädd för döden och att alla till mans kan känna sig vilse i livet och tvivla på det mesta då och då.  

– Det är ganska normalt, vill jag påstå, säger Håkan Täljemark och citerar Tage Danielsson ”Utan tvivel är man inte klok.”  

Samtalet fortsätter efter föreläsningen och det bjuds på te och frallor. Männen runt bordet har väldigt olika bakgrund. Enda gemensamma nämnaren är att de är i övre medelåldern och kommer från Skurup eller där omkring. Någon har deltagit i katekumenat, en annan har deltagit aktivt på annat sätt i kyrkan men flera av dem är varken kyrkobesökare eller troende. 

– Syftet är att män ska få samlas och prata om allt mellan himmel och jord. Det är svårt att komma in i etablerade grupper med många kvinnor så som det ofta ser ut i kyrkan. Ett annat syfte är att sänka tröskeln till kyrkan och till evangeliet. I ett sådant här forum blir det lite avdramatiserat, säger Håkan Täljemark.

andrea.kollmann@svenskakyrkan.se

Varför är du med i mansgruppen?

Thomas Nilsson, taxichaufför

"När jag först fick programmet tänkte jag ”Nej, inte kyrkan.” men jag blev ändå lite intresserad, det var något som lockade. Och jag hade nyss slutat med fotboll som tränare och hade ingen direkt fritidsaktivitet. Här diskuterar vi frågor som vi kanske inte tar upp hemma. Man kommer på att vi är rätt lika, vi människor. Jag försöker komma varje gång."

Sven-Ingvar Jönsson, pensionerad lantbrukare

"Några grannar tog med mig första gången för tre år sedan så jag är relativt ny. Att komma till träffarna i mansgruppen är alltid intressant och omväxlande. Gemenskapen är viktigt."

 Robert Bratt, elektriker

"Jag såg det för ett år sedan i ett kyrkblad som kom hem. Hustrun tyckte det var bra för mig att göra något utanför hemmet. Jag kände några i gruppen sedan tidigare, men det är trevligt att också knyta nya kontakter och så är det oftast intressanta teman."