Jordens salt. Det har sagts mycket om saltet… i Uppsala, i möten av olika slag, i hälsningar och sociala medier. Det viktiga är att det handlar om att motstå frestelsen att vi håller oss i trygga gemenskaper där alla är överens. Vi har ett uppdrag i Världen. Man brukar säga att vi som kyrka ska verka i världen, men inte av den.
Vapensköldens lanterna går vidare med samma budskap.
- Du och jag är ljus. Vi har uppdraget att leva i en värld som ibland kan upplevas mörk. Där ska vi komma med ljus och hopp. Ett mycket litet ljus räcker för att det totala mörkret inte längre är totalt.
- Vi ska visa vägen. När man bär en lykta genom en mörk skog kan man visa vägen för medvandrarna. När man seglar som första båt i över ett mörkt hav har man en vit lanterna i aktern. Den visar efterföljande vägen. Vi ska tänka på att det vi gör och säger blir en vägvisare för andra. Vi lever inte för oss själva utan är insatta i sammanhang där vi kan hjälpa varandra och ta ansvar för varandra.
- ”Gud är ljus och inget mörker finns i honom.” Ytterst är det inte jag som är ljuset utan Gud. Det gudomliga ljuset är starkare än allt annat ljus. När jag är vilsen eller osäker kan jag minnas att Gud själv vill vara mitt ljus. Någonstans i mörkret kommer Gud mig till mötes med sitt eget gudomliga ljus.
- Guds ljus smittar. Den som blir belyst av det ljuset blir själv strålande. Det finns flera exempel på det både i de bibliska berättelserna, och i historien efter.
- Guds ljus är våra fötters lykta och ett ljus på vår stig. Vill vi söka Gud och hans ljus är det en god idé att börja i Ordet. Genom bibeltexterna lär vi känna Gud och Guds handlande i historien. Där lär vi känna igen fingeravtrycken av den Helige och rösten av den Oändlige.
- Livet är en resa. Vi är på något sätt i ständig rörelse. Därför valde jag den bärbara lanternan istället för fyren. Vid olika tillfällen i livet är vi kallade att ge oss iväg på nya uppdrag. Livet utmanar oss och allt är i ständig förändring. I en tid av förändringar har vi Guds ljus med oss som en reselanterna.
- Lanternan är inte bara till för att lysa upp vägen – utan även, som jag nämnt, för att bli sedd. Det betyder också att Gud själv ser mig. När jag känner mig vilse får jag lyfta min lykta och ropa på Gud. Han ser mig och har inte tappat bort mig.
Så är vi salt och ljus. Med uppdrag i det samhälle vi lever i. Vi ska påverka och visa vägen. Vi ska vara beredda att kritisera, provocera, stödja och ge hopp. En lykta behöver bränsle, oftast fotogen. Bibeln påminner om att ha olja till oljelampan. Vår lanterna behöver också bränsle. Annars går det inte. Detta bränsle är kärlek. Utan kärlek slocknar ljuset. På samma sätt förlorar saltet sin sälta om om kristallerna bryts sönder av någon anledning. I vår bild är även det kärlek. Utan kärlek förlorar saltet sin sälta och lanternan sitt ljus. Så får vi då hämta bränsle vid källan som aldrig sinar. Glöm aldrig att Gud är den källan. Utan Gud blir det inget ljus i kyrkans lykta och ingen sälta i kyrkans folk. Lovad vare Gud!