Byggnadsstilen är en slags tung nygotik, vanlig vid denna tid. Tornet är delat i två avdelningar, den övre något smalare än den nedre. Spiran är hög men har en bred bas omgiven av fyra spetsgavlar. Fönstren är spetsbågiga, även ingången vid södersidan har en spetsbåge. Meningen har varit att allt hos kyrkan, trots sin tyngd, skulle peka uppåt. Också den flerhörniga absiden i öster verkar uppåtsträvande.
I kyrkans inre är det ljust, rymligt och högt i tak. Innertaket sluter sig tätt till yttertaket och har synliga sparrar. Nordsidan släpper in ljuset genom inte mindre än fem ganska breda fönster. Sydsidan har fyra fönster och en sidoutgång.
Rymligt kor
Sakristian i absiden är skild från koret genom ett altarskrank. Detta har på mitten en bågformad spets som utgör övre delen av den ram som omger altartavlan. Denna föreställer Kristus som den gode herden med stav. Med sina klara färger drar tavlan genast till sig uppmärksamheten, varför man kunde ha rätt att kalla Vistorps kyrka för den gode Herdens kyrka.
Förutom altare och altarrund har man i det rymliga koret placerat predikstol och dopfunt. Golvet är täckt av en matta som 1965 skänktes av den kyrkliga syföreningen. Predikstolen är samtida med kyrkan, men Andens duva ovanför är förmodligen hämtad från den gamla kyrkan. Dopfunten, som är ett vackert arbete i kalksten från 1100-talet, torde ha varit den gamla kyrkans äldsta inventarium och kanske samtida med kristningens första begynnelse i Vistorp.
Över mittgången hänger tre ljuskronor: längst fram en glaskrona, i mitten en mässingskrona, skänkt 1950 av en församlingsbo, och längst ner en mässingskrona från gamla kyrkan. I ett skåp i sakristian finns två förnämliga altarantependier, skänkta 1776 av Ingeborg Gustava Lilliehöök på Slättered.
Mässhakar från 1700-talet
I sakristian finns också en ljuskrona av mässing samt ljusstakar av nysilver, de senare skänkta av en församlingsbo. Där finns också, förutom alba och stolor, två fina 1700-tals mässhakar av grön sidenatlas med invävda olikfärgade blommor. Även dessa är skänkta av Ingeborg Gustava Lilliehöök. Från 1700-talet är också den ena av kollekthåvarna. Av nattvardssilvret är kalk och patén från 1670-talet, vinkanna och oblatask från 1918. Orgelverket på läktaren byggdes 1885 av Svante Johansson i Liared. Det har sex stämmor och bihängd pedal. Verket blev renoverat 1934 samt 1986 inför kyrkans 100-års jubileum.
Flera medeltida inventarier
I kyrkan finns flera inventarier som flyttades över från den gamla, medeltida kyrkan. Bredvid orgeln på läktaren finns till exempel den gamla kyrkans altarprydnad, ett träsnideri från 1775 troligen utfört av Johan Ullberg från Velinga. Mittpartiet är en Golgataframställning med Kristus på korset samt Maria och Johannes. Överstycket utgörs av Gloriastrålar och basunänglar tillkännagivande Uppståndelsens glädje. Som sidostycken tjänstgör två skulpturer, en på var sida, den ena med ett ankare symboliserande Hoppet, den andra med ett brinnande hjärta symboliserande Kärleken. Trons symbol är korset.
Bland de tillvaratagna inventarierna finns också en dopängel i snidat trä, som förmodligen varit upphängd över dopfunten. I ena handen håller han ett band med inskriften: ”Then ther troor oc warder döpt then skall warda salig”.
Vidare finns där fem rektangulära träskivor med skulpturer föreställande Matteus, Markus, Kristus, Lukas och Johannes. De har tydligen suttit runt den gamla kyrkans predikstol. Ringklockorna i tornet ha båda tillhört den gamla kyrkan. Den mindre är medeltida och den större är gjuten 1759 .
Under 1998 och 1999 genomgick kyrkan en omfattande renovering.