"Det känns viktigt att jobba som präst"

Varför valde du prästyrket? 
– Det är fantastiskt att få möta människor mitt i livet med allt vad det innebär, både i mörka och ljusa stunder. Det är fint att kunna dela livserfarenheter och få möjlighet att visa att det kristna kärleksbudskapet om fred och solidaritet har en plats i samhället. Och i vilket annat jobb får man sjunga varje dag?  

När Marcus var liten var han ofta hemma hos sin morfar som var präst. Det gjorde stort intryck på honom.  

– När jag var hos morfar brukade jag alltid gå runt och titta på alla religiösa symboler. Jag tyckte om det och minns särskilt en grön stola som mormor hade broderat och en ikon som gick att öppna och stänga. Jag kan aldrig minnas att vi talade om något som hade med yrket att göra, jag var ganska liten då, men jag tyckte de där grejorna var spännande.  
Familjen gick i kyrkan då och då och Marcus gick i söndagsskola.  

– Det var något jag gillade och favoritpsalmen är densamma nu som då, nummer 21 ”Måne och sol”. Men senare när jag skulle konfirmeras, då var jag rätt kritisk mot kyrkan, i synnerhet mot konfirmationsprästen som var radikal i mina ögon. På den tiden var jag färgad av min konservative morfar – idag däremot är konfirmationsprästen en person jag kommit nära och ser mycket upp till.  

– Jag gick med i Kyrkans ungdom och på högstadiet gjorde jag min Prao i en församling. Då fick jag möjlighet att träffa många präster och prata om yrket och jag kände redan då, som tretton-fjortonåring att det var det här jag ville göra.  

Under en del av tonåren var Marcus aktiv inom Kyrkans ungdom i Allhelgonaförsamlingen i hemstaden Lund. När det var dags valde han ett gymnasieprogram med inriktning på musik.  

– Det fanns en tanke med det eftersom jag hela tiden hade prästyrket i bakhuvudet och såg musiken som en tillgång för prästyrket. Jag håller fortfarande på med musik, spelar en del elbas och gitarr.  

Efter gymnasiet var valet lätt. Fast just i det skedet hade det seglat upp ett alternativ för Marcus. Nu ville han bli både präst och pilot.  
– Skolans syo-konsulent sa: ”Det spelar ingen roll vilket yrke du väljer – du kommer nära himlen ändå.”   

Fast egentligen fanns det ingen tvekan. För Marcus var vägen utstakad och klar. Direkt efter gymnasiet sökte han och kom in på den teologiska utbildningen vid universitet i Lund.  

– Utbildningen är på fem och ett halvt år plus praktik. Jag har också gått kvälls- och fördjupningskurser. Man kan styra och välja ganska mycket själv under senare delen av utbildningen. Som till exempel inriktning på systematisk teologi eller praktisk teologi. Systematisk teologi ägnar sig mer åt vad tron är i teori, troslära och religionsfilosofi.

Jag valde inriktningen praktisk teologi eftersom jag är intresserad av att sätta tron i ett sammanhang. Genom att applicera tron på vår samtida värld kan vi förstå och öppna upp för det fantastiska kristna kärleksbudskapet. I dagens glokala samhälle når vi ut med hjälp av modern kommunikation.  

I januari 2013 vigdes Marcus tillsammans med två andra prästkandidater i Lunds domkyrka av dåvarande biskop Antje Jackelén. Första tjänsten som pastorsadjunkt i ett år har han gjort i Landskrona. Sedan januari arbetar han som komminister i Maria församling i Helsingborg.  

Är jobbet som du har tänkt dig?
– Jobbet är roligare än jag hade förväntat mig. Det är en nåd att få arbeta som präst. Och det känns viktigt. Ute i samhället märker man en viss kritisk inställning till religion. Kritik är bra så länge det inte övergår till förakt, vilket jag tycker finns, inte minst i medier. Jag anser det viktigt att se religion som en tillgång i samhället. Därför är det viktigt för oss inom kyrkan att vi kommer ut och rör oss där folk befinner sig: på torget, på gymmet, på Facebook.  

Hur arbetar du med det själv? 
– Jag använder mig mycket av sociala medier i mitt arbete. Facebook fungerar till exempel väldigt bra. Men det är överlag viktigt att hänga med och hålla sig uppdaterad, att verka och synas i det offentliga rummet för att visa att kyrkan inte är en isolerad ö utan en del av samhället. Jag försöker att vara ute mycket på staden, träffa folk. Ute på staden har jag alltid prästkragen på mig, så att folk tydligt ser att jag är präst. Det tror jag inbjuder till samtal och markerar en närvaro av kyrkan.  

Hur ser en vanlig vecka ut för dig? 
– Vanligtvis jobbar jag från tisdag till söndag, är ledig på måndagar och jobbar varannan helg. På tisdagar har vi möten på förmiddagen och jag planerar veckans gudstjänster. På onsdagen börjar vi med morgonmässa och därefter följer personalsamlingar och gemensam planering. Jag har middagsbön i S:ta Maria kyrka, och på kvällen är det ofta dags för mässa och träff med ungdomsgruppen.  

– Torsdag är vanligtvis min begravningsdag, prästerna har ett rullande schema. På fredagen planerar jag det sista inför helgen, läser på inför predikan, och skriver klart. Sedan talar jag med kyrkomusikern om musiken som ska spelas och går igenom sångpartierna. Då jag jobbar helg är det oftast dop eller vigsel på lördagen, och gudstjänster på söndagen. Utöver det innehåller veckan många samtal, mailskrivande, fördjupningar och mycket mer.  

Vad är prästyrket för dig? 
– Prästyrket handlar mycket om att se människor och möta dem just i deras livssituation. Som präst arbetar jag för att stötta och bidra med de medel som jag har till hands. Man måste tycka om människor, vara nyfiken och våga utmanas. Sedan får man vara beredd på att det kan bli mycket av det ibland. Man möts av en del fördomar och får ofta argumentera, inte minst med yngre. Många har ju en bild av präster som Jan Malmsjö i Fanny och Alexander. Det är gott att kunna vara ett alternativ till den bilden.  

Andrea Kollmann

Inför prästvigningen intervjuade vi Marcus Nylander om hans tankar kring yrkesvalet. Du kan se inslaget här nedan.