2014-03-12
Läs Katarina Lundbergs reportage om en gård som betyder mycket för många.
Jag anländer till Killans bönegård en dimmig fredagskväll. Luften är frisk ute på landet i sydöstra Skåne. Här är den plats som blev vald till bönegård för ett decennium sen: en prästgård vid kyrkan i Östra Vemmerlöv.
Hit kommer människor för att söka stillhet och ta sig tid för bön, mitt i vardagen. Men denna helg är inte som de vanliga reträtt- eller bönedagarna. Just denna helg fyller Killan tio år.
I matsalen möts jag av en välkomnande Anna Alebo, som tillsammans med Lars Eric Axelsson, är de två präster som numera bor och verkar på Killans bönegård. "Soppan är fortfarande varm", säger hon och visar mig till de djupa tallrikarna. Volontärerna sitter vid de runda borden och har precis blivit indelade i arbetslag. Killans bönegård drivs helt av ideella krafter. "Du är med oss i diskteamet", får jag snart höra av en annan volontär, och känner mig snabbt hemmastadd.
Just den där känslan av att vara "hemma" på Killan är det flera som nämner under helgen; ett andra hem och ett andligt hem. Killan betyder "källa" på skånska, och är ett andrum och en plats att hämta kraft på.
KG Hammar är en av de som har stöttat Killan sedan starten och håller under lördagen ett föredrag om att leva inifrån. Han pratar om ett andligt holistiskt synsätt, där vi kan öva oss i att se hur allt hänger samman och älskas utifrån sitt blotta varande, som en livsväv. "Gud i mig svarar Gud i dig, och kärlek tar gestalt", säger han. Ser vi Gud i alla runtomkring oss kan vi bygga en mänsklighet i frid och fred.
En annan talare som berör flera av oss volontärer är Katarina Byström, ordförande för Killan i nio år. Hon har valt bort mycket i sitt liv och bodde under fem år på halvtid på Killan. Katarina blickar tillbaka på Killans historia som inneburit hårt arbete, bön, ekonomiska satsningar, tystnad, utformande och utforskande. År 2007 blev Lars Eric Axelsson anställd som präst på Killan, och under de senaste åren har pilgrimsrörelsen i Lunds stift fört många människor hit.
Att en plats som Killan behövs är vi som samlats överens om: tystnad är en bristvara i vår tid. Men är det jubileum så är det! Med spex och musik av Carina Molander, allsång på "Paulus brev till Killan" (melodi Brevet från kolonin), måltidsgemenskap, förnyad husvälsignelse och tideböner.
På söndagen firar vi en högtidlig högmässa med vår blivande ärkebiskop Antje Jackelén på temat Kärlekens väg, äter semlor och har årsmöte. Nästa gång jag kommer till Killan följer de vänliga ansiktena och den varma gemenskapen med mig in i tystnaden.
Katarina Lundberg,
volontär på Killan