Tysslinge kyrka

Tysslinge kyrka ligger högt belägen med utsikt över svansjön Tysslingen.

Den långsträckta kyrkan har tillbyggts åt öster, först 1763 och sedan 1823. Vid en stor renovering, avslutad i januari 2010, förnyades framförallt kyrkans inre. I koret skapades en ”lillkyrka”, liturgiskt anpassad för nutida kyrkobesökare. Vid renoveringen upptäcktes tre olika gravkammare under kyrkans golv; de var förut inte allmänt kända.  

I åkerlandskapet vid Svansjön

Knappt en mil väster om Örebro ligger Tysslinge kyrka – strax väster om sjön Tysslingen. Kyrkomiljön omges av ett lätt kuperat åkerlandskap, men trots att kyrkan ligger på en höjdsträckning syns den inte så bra på långt håll. Det är bara toppen på tornet som tittar fram när man i Tysslinge närmar sig kyrkan söderifrån. Det som syns är en liten del av lanterninen samt den stora förgyllda kulan med kors; kyrkan i övrigt ligger – under sommarhalvåret – helt dold bakom träd. Byggnadens putsade fasader är svagt gulfärgade med vita omfattningar. Taket på långhuset är täckt av koppar medan torntaket är av plåt.Kyrka som blev längre

En kallmurad stenmur omger kyrkogården; muren är till stor del också en stödmur. I kyrkans närhet på dess norra sida finns flera äldre gravar omgivna av stenramar och järnstaket och täckta med grus. Kyrkogården har utvidgats i norr och i väster. Själva kyrkan med nyklassicistiskt torn och stort långhus, ger ett långsträckt intryck. Sakristian i öster med sitt flacka tak gör också att kyrkan ser längre ut, och tornet saknar den spetsformade tornhuv eller tornspira som ger många kyrkor ett mer vertikalt uttryck.

Medeltida ursprung

Tysslingetornet har en sluten lanternin av trä vilken vilar på en flack avsats hos själva tornet av sten. Ljudöppningarna är tidstypiska; tornet började uppföras 1823 då det gamla tornet revs. Då tillfogades också sakristian, men redan 1763 förlängdes kyrkan österut och fick det tresidiga koret. En medeltida stenkyrka är ursprunget till den nuvarande byggnaden, och i långhusets västra delar ingår partier av den äldre kyrkan.

Det lilla rummet i det stora

När man går in i tornet och träder in i det stora kyrkorummet, möts man först av den präktiga, fint formade dopfunten som placerats mitt för gången som leder fram mot koret. En stor ljusring hänger ner från taket i rummets främre del. Den fångar uppmärksamheten; en svävande ljusfylld cirkel blir ett spännande inslag i rummet. Med många spotlights på ringen blir det bättre belysning i den så kallade lillkyrkan. En mängd stolar ställda mot varandra, finns där istället för ett flertal bänkrader som tagits bort.

Mitt på golvet framme i koret står ett altare, murat av grå kalksten och med en skiva av röd kalksten. En brunröd möbel, ett slags talarstol, finns i ”lillkyrkan”. Det är en ambo, som prästen står vid istället för i predikstolen. Flera andra liturgiska möbler finns också; de är alla målade med äggoljetempera i en brunröd kulör.

Ovanlig äldre dopfunt  

Altaruppsatsen längst in i koret har en senbarock stil, med olika symboler för kristen tro. Den skänktes till kyrkan före 1700-talets mitt. Altartavlan visar Kristus på korset och den är från 1717. Altarringen som omgärdar det äldre altaret, är välbevarad. Den är sluten och har sina dörrar i behåll.

Den grönmarmorerade predikstolen vid norra korväggen är från 1763, men kyrkans äldsta inventarie är förmodligen den dopfunt av trä med lock som står vid sydväggen i kyrkans bakre del.  Den är mycket ovanlig, svarvad och lite klumpig, och kan vara från 1600-talet. Den förut nämnda dopfunten framför mittgången, är av kalksten och har bronsreliefer med olika motiv ur Kristi liv. Den skänktes till kyrkan 1953.

Kyrkbänkar med nya kulörer

Den nuvarande bänkinredningen med öppna bänkar tillkom 1915, men färgsättningen är av yngre datum. Bänkarna är gyllenbruna – eller mörkt ockrafärgade. Gavlarna har en grön kulör, och spegelformerna en lite mörkare grön marmorering. Fyllningslisterna som ramar in speglarna är effektfullt ockragula. Denna färgsättning blev till vid den stora renoveringen 2009 – januari 2010, en renovering som berörde kyrkan både utvändigt och invändigt (arkitekt Jerk Alton).

Mångskiftande förnyelse vid renovering

Det som skedde utvändigt var bland annat arbeten med fasaderna (putslagning och avfärgning), flera olika måleriarbeten samt byggandet av en ramp vid västra entrén – för bättre tillgänglighet till kyrkan. Invändigt tillkom ett nytt putsat tak, nytt trägolv under bänkarna och nytt kalkstensgolv framtill i kyrkan. Förutom en rad praktiska och tekniska arbeten, utfördes också omfattande måleriarbeten samt konservering vad gäller den äldre inredningen. Delar av koret har fått ny gestaltning med tanke på liturgin: nytt fristående altare och nya liturgiska möbler med mera – såsom beskrivits ovan.

Gravhällar och gravkammare

Det finns tre äldre gravhällar i kyrkorummets golv. I mittgången syns dels en slät gravhäll från 1600-talet över släkten Irving, dels en ornerad gravhäll från 1723 över familjen Hartman. I korgolvet ligger en gjutjärnshäll från 1722; det är en gravsten som berör släkten von Stockenström, och den är numera lite nedsänkt och täckt av en glasskiva. De tre hällarna döljer nergången till tre olika gravkammare vilka upptäcktes i samband med golvarbetena vid renoveringen. Gravkamrarna var förut inte allmänt kända. Efter dokumentation förslöts de åter.