Vid och i närheten av Törnevalla kyrka finns hela fem kända runstenar. På den här sidan kan du läsa om den mest kända av dem, stenen nära ingången till kyrkan. De andra runstenarna hittar du om du klickar på länkarna längst ner på sidan.
Vid tornet till Törnevalla kyrka står en mäktig runsten, mer än 3 meter hög och försedd med en bild av ett skepp. Den påträffades 1960, i samband med att man lade om trappan vid torningången. Då upptäckte en vaktmästare att en stor sten som skymts av trappstegen var ristad. Den låg i grunden till tornet, som blev byggt på 1100-talet. Den av trycket spräckta stenen togs ut, lagades och restes på sin nuvarande plats. Bland runvetare går stenen under benämningen Ög MÖLM1960;230.
Ristningen är från 1000-talet, då flertalet runstenar tillkom. Runorna står i en slinga med formen av ett uppochnervänt U. Inga spår av något ormhuvud eller andra ornamentala inslag kan skönjas på själva slingan, som dock är något skadad av flagring nertill vänster. Om man byter ut varje runa mot den bokstav som motsvarar dess grundljud (ljudet i runnamnet), blir resultatet, som kallas translitterering:
…---a : oliR : ristu : stin : þins- : (i)ftiR * (t)rik * (a)ukis : sun : kilta : sin :
Bokstävernas inom parentes representerar skadade runor som med viss säkerhet kan identifieras, medan bindestrecken representerar runor som är synliga men för skadade för att få sin identitet fastställd.
Eftersom vikingatidens runalfabet endast hade 16 tecken och språkljuden var betydligt fler, användes många av dess runor för flera likartade ljud. Efter translittereringen är nästa steg att göra en normalisering, där man avgör vilka av fornspråkets ord som runristaren avsett, och skriver dem på ett ”modernt”, standardiserat sätt. Därmed blir det också avgjort vilka ljud runorna representerar i det aktuella fallet. De runsvenska orden på denna sten bedöms vara:
… AlveR/ØlveR ræistu stæin þenns[a] æftiR Dræng, ØygæiRs(?) sun, gilda sinn.
Bokstaven þ representerar tonlöst läspljud, ljudet som th står för engelskans thing. Versalt R står, till skillnad från r, för ett speciellt r-ljud som fanns i språket vid denna tid, men som senare sammanföll med det tungspets-r vi har idag, r. A:et inom hakparentes är ett antagande, där aktuell runa inte kan identifieras säkert.
Verbets form (ræistu i stället för ræisti) visar att det bör ha stått minst ett namn framför AlveR/ØlverR– de var minst två som reste stenen. Vad (a)ukis representerar är lite svårt att säga. För ØygæiRs hade man helst sett ett R mellan i och s (aukiRs). Det verkar dock som att ljudet R ibland smälte samman med s, när det förekom direkt framför detta. Det finns även andra möjliga tolkningar av namnet. Översatt till nusvenska lyder inskriften på denna runsten:
”… Alver/Ölver reste denna sten efter Dräng, Ögers(?) son, sin gillesbroder.”
Speciellt på denna runsten är att den döde omtalas som resarnas gildi (ackusativ gilda), deras gillesbroder. I det östgötska runmaterialet är ordet annars bara känt från en sten i Bjälbo. Det tycks alltså ha funnits ett handelsgille i Törnevalla för tusen år sedan. Kanske är det en förklaring till att både denna runsten och runstenen vid Stratomta i samma socken bär på bilder av skepp.
Här har vi skäl att tro att personerna bakom stenen var kristna. Att skeppsbildens master är utformade så att de bildar en mängd kors, tolkade Sven B F Jansson som tecken på kristendom. Därtill är det också ett känt faktum att den stora runstensresarvågen genom Skandinavien under sen vikingatid hade samband med kristnandet. Troligen har alla runstenarna vid Törnevalla kyrka haft sin ursprungliga plats någonstans i närheten, så här var nog en viktig plats på vikingatiden, och det är tänkbart att det här redan då fanns en föregångare till dagens kyrka.
Text: Anders Lavas
Källor:
• Jansson, Sven B F 1961; Törnevalla kyrkas runstenar, ur Meddelanden från Östergötlands och Linköpings stads museum 1960-1961 (sid. 219-234); AB Östgöta Correspondenten; Linköping
• Samnordisk runtextdatabas, Rundata 2.5 (2008): http://www.nordiska.uu.se/forskn/samnord.htm