Tema: Bön

Tema bön på konfaläger

Det är den sista helgen i januari och konfirmanderna i Alvesta församling har läger i Lekaryds sockengård. Det är fredag kväll och den kalla vinden biter i mina kinder när jag med raska steg tar mig in till stugvärmen för att mötas av… tystnaden? Var håller de hus undrar jag då jag möter Elisabet och Malin, skrivandes i konfirmandernas personliga loggböcker i ett av rummen.
– De ser på film, svarar de glatt och min undrande min ersätts med ett mer naturligt uttryck. 

När filmen är slut blir vi indelade i grupper för diskussion. Filmen, vars handling är koncentrerad kring en mans önskan om att få vara Gud och uppfylla människors böner, är inte helt självklar. Malins grupp sitter på golvet. Hon ställer frågor om filmen och kring helgens tema – bön. Det är inte helt enkelt. Trevandes, undrandes och till viss mån lite tveksamma tar diskussionen dock snart fart.

Efter filmen åker vi till Lekaryds kyrka för en stilla andakt i stearinljusens sken. Vi sätter oss på kyrkgolvet, lite hopträngda tack vare kylan utanför, och en fin stämning sprider sig. Marias piano bär oss genom psalmerna. Med bön och med ett härligt rollspel, mellan Malin och Elisabet, stiger värmen snart både till kropp och till själ. Under dagen fick konfirmanderna möjlighet att formulera egna böner utifrån ledorden: Tack, Hjälp och Förlåt.

Några röster från lägret:
– Det är svårt med bön men spännande. 

– Vi har det mysigt! 

– Man behöver inte knäppa händerna för att be. 

– Trevligt med alla kompisarna. 

Temat har förklarat att vi kan be på många olika sätt till exempel; genom sång, genom att läsa högt tillsammans och genom att be tyst. Vi kan också be om olika saker; till exempel att bli sedd, klara ett prov i skolan, göra mål i hockey, om någons tillfrisknande och välgång. Vi påminns om att bön börjar med en vilja hos var och en och att det är var och ens fria vilja att tro på Gud. Vi kan lita på att det finns någon som lyssnar på oss, oavsett vad det är vi ber om. Svaren kommer dock inte alltid till oss på det sätt som vi förväntat oss eller trott. Ibland viskar Gud sitt svar i stillheten och blir tydligare om vi bara vågar lyssna… 

Text och foto: Marie Fransson