Fastan är en förberedelsetid inför den största kristna högtiden, påsken. Det är en tid att tänka över sitt liv, att se efter vad man kan avstå ifrån, att vända sig till Gud.
Fastan inleds med askonsdagen. Den har sitt namn efter en gammal kyrklig sedvänja att teckna ett kors av aska i pannan, som ett uttryck för sin vilja till bot och bättring. Denna sed används på nytt i flera församlingar i Svenska kyrkan. Vi inbjuds att ta emot askan som tecken på omvändelse och längtan efter förnyelse. Textilierna i kyrkorummet är blå eller lila under fastan. Det beror på att de färgerna i kyrkans färgspråk står för bot och fasta. Liksom advent är en förberedelsetid för julen, fungerar fastan som en påminnelse inför påsken och Jesu lidande. Och praktik och symbolik går hand i hand.
Fastetiden varar 40 dagar, från askonsdagen – i år den 9 mars – fram till påskafton (traditionellt fastar man inte under söndagarna). När Sverige var katolskt, fram till 1500-talet, var fastan obligatorisk och seden är fortfarande stark inom katolska kyrkan. Inom Svenska kyrkan har fastan fortsatt som en tid med möjlighet till återhållsamhet och eftertanke, som förberedelse inför påsken. Även om många av oss svenskar inte brukar fasta i bemärkelsen svält och avhållsamhet, ser en del av oss ändå fastan som en viktig tradition med utgångspunkt från det som står i bibeln.Fastan kan låta som en tråkig period och visst är det en tid för eftertanke och allvar. Man kan också se det som en tid då vi får möjlighet att rannsaka oss själva och fundera över var vi lägger vår kraft och energi. För många kan det vara skönt att lägga åt sidan frosseri och ytliga ting, som kanske påverkar vår vardag och ligger i vägen för vårt andliga liv. Att fasta kan vara att ta vara på det inre livet, som vi lätt försakar med stress och yttre påverkan.
Fastan