Maria och Augusta, födda Modin och Hasselqvist, skulle kunna sägas representera överklassen i årets skara av teaterpersonligheter. Eller åtminstone Maria som var född i Sundsvall 1836 och sedermera gift med häradshövdingen Henrik August von Sydow.
Augusta var född i Stockholm några år tidigare än Maria och kom även hon till Kalmar. Augusta och hennes man Christian Adolf blev genom sina barn anfädrar till Olof Palme. I själva verket var Augusta Olofs farfars mor. Men paret Palme fick också sex andra barn.
Barndödligheten var fortfarande i mitten av 1800-talet hög i alla klasser, något som Maria von Sydow och hennes make fick känna på. De fick sju barn mellan åren 1859 och 1873 och medan deras förstfödde, Carl Oskar, dog strax efter födseln, dog även deras andra barn, Ida Carolina, 19 år gammal i vad som på den tiden kallades ”nervfeber”.
Nervfeber är egentligen tyfoidfeber, något som var utbrett och vanligt förekommande i Sverige fram till början av 1900-talet då den började minska något i omfattning. Tyfoid är en blandning av kraftig febersjukdom och blodförgiftning tillsammans med hosta och diarréer som spreds genom framförallt förorenat vatten och opastöriserad mjölk. Det var även vanligt att smittbärare som själva aldrig utvecklade febern, smittade andra. Dödligheten var hög.
Men som om inte dessa sorger var nog dog båda makarna 1876 av blodpropp i lungan respektive hjärnblödning, bara tre år efter att yngsta barnet, Oscar Fredrik, fötts.
Maria blev blott 40 år, vilket var relativt ungt även med den tidens mått mätt, och de efterlämnade fem föräldralösa barn.
Detta visar hur dåligt utvecklad medicinen och sjukvården fortfarande var på 1870-talet i Sverige. Barnadödligheten var fortfarande hög och risken för den nyblivna modern att dö i barnsäng var skrämmande hög för såväl arbetarkvinnor som högborna. En stor anledning till det var att de manliga läkarna - eller barnmorskorna - sällan förstod betydelsen av rena händer och instrument så det hände regelbundet ännu under sent 1800-tal att man gick direkt från t ex en obduktion till att förlösa ett barn.
Under Krimkriget (1853-1856) hade emellertid ett första mycket viktigt steg mot bättre sjukvård ändå tagits när sjuksköterskorna under ledning av Florence Nightingale fick ner dödstalen med hjälp av bland annat rena lakan och renare händer. Rena händer vid undersökningar, barnafödande och så vidare var inte alls något självklart utan tog lång tid att vinna insteg, och i övrigt var sjukvården ännu på 1800-talet ofta enkel och undermålig, även för överklassen.
De föräldralösa von Sydowbarnen kom att bli fosterbarn hos släktingar som t ex Kreugerfamiljen.
Om Augusta Palme vet vi inte så mycket, mer än att hennes man var en stor kulturpersonlighet i Kalmar med många intressen på de konstnärliga och litterära områdena. Intressen som säkerligen delades av Augusta. Dessutom var maken med om att bilda Kalmar Sparbank, Kalmar musiksällskap, Kalmar teaterbolag, Ångkvarnen och järnvägen mellan Kalmar och Emmaboda! Ett respektingivande curriculum vitae får man förmoda.
Som gift kvinna i överklassen gällde under 1800-talet rent allmänt borgerlighetens kvinnoideal med stillsamma, väna, gärna lite bräckliga eller sjukliga kvinnor som levde sina liv i hemmets stillhet. Ville man inte låta sig nöjas med det kunde kvinnorna ägna sig åt filantropi, det vill säga välgörenhet i olika gestaltningar. Filantropin var ett sätt att legitimt engagera sig utanför hemmets väggar, och andra aktiviteter kunde vara att hålla eller gå på ”salong”, bjudningar mm och på vis träffa andra kvinnor ur samma klass. Men det måste nog ibland ha varit ett tålamodsprövande liv i sin ensidighet. Inte undra på att medelklassens och överklassens favoritkvinnosjukdom var ”hysteri”. En 1800-tals borgerlig åkomma som vetenskapen tyckte kunde botas med en så kallad hysterektomi (”hystera” är grekiska för livmoder, författarens anmärkning) där man tog ut livmodern med primitiva, kirurgiska metoder då livmodern då ansågs som själva grundvalen för kvinnans hysteriska läggning..
Det är hur som helst troligt att Maria von Sydow och Augusta Palme om inte var vänner så åtminstone kände till varandra då Kalmars överklass inte var så stor, och man deltog i bjudningar och salonger.
Text: Anna Baum