KLOCKAN ÄR NIO och det är en kall, klar vårdag. Innanför grinden på Kyrkans förskola Änglagaraget i Djursholm står treåringarna Hermine, Max, Agnes och Lilian. De ska på utflykt för att leta vårtecken tillsammans med förskollärare Tina Fredriksson och Audrone Baldemair, som studerar på förskollärarprogrammet.
– Vi har broccoli hemma, berättar Lilian.
– Jag älskar broccoli, säger Agnes.
Ett femtiotal meter från förskolan blir det en kort samling med fruktstund på en bänk.
– Vi ska titta och lyssna efter vårtecken, förklarar Audrone Baldemair.
– Det är en fågel som jag hör. Den kanske fl ög till sitt hem. Det kanske är en fågelunge. Kanske har den trasiga vingar, funderar Agnes.
– Vi ska gå och leta efter en fågelunge. Oj, titta! Jag ser ett fågelbo i trädet där. Titta, det är jättemånga, pekar Lilian.
Hela gruppen går närmare trädet och tittar, men det är svårt att se vad det är som finns där högt uppe i trädet. Marken under fötterna är närmare och lättare att undersöka. Lilian hittar några blå, små blommor som hon visar kompisarna.
– De heter blåklockor. Min mamma kallar dem det. Jag hittade dem på marken, säger Lilian.
– De luktar vatten. Det är vatten på bladen. Men jag får så mycket kall luft i näsan när jag luktar, märker Agnes.
– Den kan vi ta med till förskolan och avbilda, säger Tina Fredriksson och stoppar ner blomman i en burk hon har i ryggsäcken.
En bit från blommorna hittar barnen lite mossa som de hukar sig kring. Alla vantar åker av. Här måste kännas.
– Det är mjukt och skönt, säger Lilian.
– Och lite kallt, säger Agnes.
En mops kommer förbi med sin människa. Den gillar barn och det går bra att hälsa. Pälsen är mjuk, men det är lite svårt att hinna klappa för hunden vill inte stå stilla.
– Han luktade på dig. Han nästan åt upp dig, säger Agnes glatt.
– Det var väldigt roligt. Nu fortsätter vi att leta, säger Lilian.
Efter att ha känt på mossa och hundpäls åker vantarna på igen med lite hjälp från pedagogerna. Ett busksnår några steg längre fram blir nästa upptäckt.
– Det ser ut som en djungel här, konstaterar Lilian.
– Jag var här med min mamma och då såg vi en ekorre, berättar Hermine.
– Titta, det är ett nät i djungeln, säger Agnes som hittat en bit stängsel som gränsar till en trädgård bredvid promenadvägen.
Hermine ser några stenar och Max hittar fler blommor på marken. Lilian upptäcker ett plastskräp som hon plockar upp. Det ska med tillbaka till förskolan för att sopsorteras. Nu hittar barnen en myrstack där några yrvakna myror precis börjat krypa omkring i vårsolen. Myrorna är fortfarande långsamma och det går bra att försiktigt låta en myra krypa upp på fi ngret för att titta närmare på hur den ser ut. – Det killas. Det var roligt, skrattar Max om myran på sin hand.
– Den klättrar som på en klätterställ[1]ning, säger Agnes.
– Den biter inte mig och myrorna har inga klor, säger Lilian som nu inte längre vill ha myran på sin hand. Hon får hjälp att sätta tillbaka myran i myrstacken igen.
– Vi ska inte skrämma djuren, säger Hermine.
Pedagogerna tar fram en ipad för att låta barnen dokumentera vårtecknen de har hittat. Bilderna ska de visa och berätta om för kompisarna på förskolan när de kommer tillbaka. Max fotograferar en myra, Lilian en gul krokus och Agnes tar bild på några fårtickor som växer på en stubbe precis vid myrstacken. Alla vill pröva att sitta uppe på den höga stubben och titta på utsikten.
– Vi skapar möjligheter att utforska och upptäcka på olika sätt. Man brukar säga att barn har hundra olika språk och alla lär sig på olika sätt. Därför är det så viktigt att använda alla sinnen. Ett barn lär sig genom att titta, ett annat genom att lyssna, göra själv, rita eller lukta, förklarar Audrone Baldemair.
– Och när barnen börjar avbilda det vi har sett börjar de se skillnader och kan sortera efter färg och form, säger Tina Fredriksson.
Kyrkans förskolor i Danderyds församling arbetar med inspiration från Reggio Emilia-pedagogiken där barnen får utveckla sitt skapande och sin nyfikenhet genom olika projekt. Tillsammans med barnen observerar, dokumenterar och reflekterar pedagogerna om vad man har varit med om och barnen får utforska och undersöka med hela kroppen och alla sinnen.
– Vi arbetar utifrån deras intressen och vad de är nyfikna på, och ser vilka projekt vi kan skapa utifrån det. Vi kommer inte med några färdiga svar utan letar fakta tillsammans med barnen, säger Tina Fredriksson.
Det är dags att vända tillbaka till förskolan. Men först en kort samling. Vilken upptäckt var mest spännande?
– Att titta på myrorna, tycker Max och de andra håller med.
– Och att sitta på stubben och titta på skorstenarna, säger Agnes.
Text: Mia Sjöström
Foto: Elliot Elliot
Artikeln är publicerad i Livet nr 2/21 och har tema Förundran.