DET ÄR ETT RIKTIGT aprilväder denna tisdag med omväxlande snö, hagel och sol. Inne i värmen i Församlingens Hus sitter en mamma och hennes två barn och målar vid ett bord tillsammans med församlingens förskollärare Marina. De har flytt från Ukraina och bor nu hos en svensk familj i Danderyd som kört hit dem för några timmars pyssel och prat. I en soffa bredvid sitter Oksana och hennes mamma Zina.
– Vi är från Kiev och kom till Sverige och Danderyd den 11 mars, säger Oksana som pratar engelska.
Att det blev Sverige beror på att hon sedan flera år tillbaka har en svensk väninna som messade direkt när kriget bröt ut och frågade hur hon kunde hjälpa till.
– På krigets första dag väcktes vi av explosioner klockan fem på morgonen, minns Oksana.
Samma dag skulle Oksana ha följt med sin mamma Zina till ett läkarbesök för att få svar på vilka nya mediciner Zina behövde för sin diabetes typ 2. Men krigsutbrottet omöjliggjorde läkarbesöket.
– I vanliga fall brukar mamma ha medicin för några månader hemma, men eftersom hon skulle byta medicin hade hon bara lite kvar, för några få dagar. Jag försökte hitta ett öppet apotek, men av tio apotek var alla stängda utom ett. Efter fyra timmar i kö kunde jag köpa en av de tre mediciner mamma behöver, berättar Oksana.
Lika svårt var det att hitta mat, bröd och bensin under veckorna som följde.
– Flera gånger om dagen, och även på natten, gick flyglarmet. Jag sov i mina kläder för att vara beredd och för att det var så kallt i den källare vi sökte skydd i.
Den 6 mars bestämde Oksana och Zina sig för att fly och lämnade Kiev i bil tillsammans med två av Oksanas vänner.
– På de 600 kilometer vi körde fanns det bara en öppen bensinstation.
De gick över gränsen till Rumänien där de möttes av volontärer. Fem dagar senare tog de ett flyg till Malmö och sedan tåget till Stockholm. Nu bor de hos Oksanas svenska väninna Lotta, i Danderyd.
– Hon ordnade direkt så att vi kunde gå till doktorn och mamma fick till slut alla mediciner som hon behöver för sin diabetes. Och när vi fick höra talas om att man kunde komma till kyrkan och träffa andra från Ukraina så kom vi hit, säger Oksana som är i Församlingens Hus för andra gången.
På plats i Församlingens Hus, alla tisdagar och fredagar, finns Marina Omelnytska, för att välkomna de som flytt. Hon är själv född i Ukraina men har bott i Sverige i nära 20 år och arbetar i vanliga fall som förskollärare på Kyrkans förskola Enen i Danderyds församling.
– De som kommer hit vet inte vad de ska förvänta sig, så när de träffar mig som pratar ukrainska så åker axlarna ner och de börjar le. De behöver kommunicera på sitt eget språk och jag lyssnar till deras berättelser. De får också lunch och fika här.
Hon har välkomnat både mammor med barn, tonåringar och äldre.
– Jag försöker ge alla ett så bra och positivt bemötande som möjligt. Vi pratar även mycket om ett vanligt vardagsliv utan krig. Det är framför allt viktigt för barnen, de behöver inte höra fler hemska berättelser.
Marinas egen mamma och bror finns kvar i Ukraina. De mår bra och bor i en del av landet där det varit ganska lugnt, och hon talar med dem varje dag.
– Första krigsveckan var extra svår för mig, då mådde jag verkligen dåligt. Men nu tänker jag att jag ska ge de som kommer hit glädje, för världen ser inte ut som i Ukraina. Det finns ljus i mörkret, säger Marina Omelnytska.
Oksana och Zina har redan sökt och fått uppehållstillstånd för ett år i Sverige och Oksana har även fått arbetstillstånd.
– Nu behöver jag hitta ett jobb och lära mig svenska. Jag är jurist och jobbade mycket med företag, kontrakt och förhandlingar, men även i domstolen i Ukraina, säger hon.
Hon förklarar att det är svårt för hennes mamma Zina.
– Hon är en gammal kvinna, 78 år, och hela hennes liv har vänts upp och ner. Hon är van att sköta sig själv. Hon längtar efter att odla i sin trädgård i Ukraina, säger Oksana.
Hon tar ett djupt andetag.
– Varenda dag drömmer jag om att kriget ska ta slut.
Text: Mia Sjöström
Bild: Elliot Elliot
Artikeln har publicerad i Livet nr 2/2022. Här kan du läsa hela numret som hade temat ”Med eller utan pengar”.