”När jag var 15 år hamnade jag i kyrkans sammanhang. En stark dragningskraft var att där var saker och ting på allvar. Jag fick prata om det som var viktigt i livet, jag fick fråga, jag fick lära mig om hur människor tänkt tidigare om tillvaron och jag fick vara i ett sammanhang där Gud bar allt. Hur svårt och allvarligt eller glatt och
lekfullt det än var.
Den här tiden på året är det fastetid i kristna kyrkor. ”Äntligen!” som en god
vän uttryckte det. Äntligen är det tid att få fundera ett varv till, att läsa något som fördjupar och komplicerar, att få nya intryck, nya ord och erfarenheter för livet. Äntligen är det tid att försöka djupna något …
För mig är kyrkan det sammanhang som ger rottrådar och stadga, som utmanar mina sanningar och ger mig möjlighet att finna djup – både i mig själv och i andra. Och att ana Gud.
Högmässan som firas i Danderyds kyrka varje söndag klockan elva är som ett andligt Friskis & Svettis-pass. Och inte ett av de lättare. Men med uthållighet och tålamod kommer träningen att ge resultat.
Just nu får vi vara max 50 personer samtidigt - men när livet återgår till det normala får vi återigen känna värmen i den stora gemenskapen och tillsammans ana Gud.”
Kristin Molander, kyrkoherde
(Texten är publicerad i Livet nr 1/2020)