Meny

Diakonens roll i församlingen

Diakonen har ett särskilt ansvar för den diakonala verksamheten. I vår kyrkas handbok beskrivs diakonens uppdrag på följande sätt i samband med diakonvigningen: En diakon skall - uppsöka, hjälpa och stödja dem som är i kroppslig och själslig nöd, ge kristen fostran och undervisning i tron, i församling och samhälle vara ett barmhärtighetens tecken och i allt tjäna Kristus i sin nästa. - leva som Kristi tjänare och hjälpa människor att gestalta Guds kärlek. - försvara människors rätt, stå på de förtrycktas sida och uppmuntra och frigöra Guds folk till det som är gott, så att Guds kärlek blir synligt i världen".

Dessa löften omsatta i praktik resulterar i fyra punkter: Diakonens roll är:

- att vara en inspiratör och katalysator (den som sätter igång processer), att vara den som administrerar, organiserar, leder, utvecklar och analyserar den omvärld där diakoni ska bedrivas.

- att ha ett särskilt ansvar för att se och bevaka att församlingen verkar på ett sådant sätt att den gestaltar diakoni. Männiksor blir sedda, respekterade och värdigt mottagna, det vill säga att församlingen präglas av en diakonal atmosfär. 

- att bedriva en profetisk diakoni, det vill säga att, som det uttrycksi diakonens uppdrag: ”Stå på de förtrycktas sida och försvara människors rätt”. Med andra ord ge röst åt de tysta och svaga både bland vuxna och barn. Tala för dem som inte vågar höras, möta de ”ensamrädda” och protesteramot orättvisor och missförhållanden.

- att se den enskilda människan och hennes behov, i detta sammanhang handlar det om hela människan: kropp - själv - ande. I diakonens vigningslöften står att vi ska ”hjälpa och stödja dem som är i kroppslig och själslig nöd”. Framförallt de människor som ingen annan bryr sig om. Men också att lyssna till människors berättelser. Här kommer även själavården in som ett viktigt inslag. En diakon kan beskrivas som en medvandrare, någon som följer en medmänniska ett stycke på hennes livsväg och delar livsberättelser och tro. Diakonalt arbete måste därför bedrivas med fokus på vilka behov som finns här och nu - vara behovsorienterat samt utgå från omvärldsanalyser. Omvärlden förändras hela tiden och behoven med den.

Diakoni och gudstjänst

Att vara diakon innebär att röra sig från ett altare, uti samhället och tillbaka till ett altare. För mig som diakon är diakoni Guds tjänst efter gudstjänsten. Har diakonin inte sin utgångspunkt i gudstjänsten ligger det nära till hands att det blir socialvård.

När söndagens gudstjänst i kyrkan är slut, måste kärlekstjänsten fortsätta ute i världen och vardagen och även omvänt, att vardagens diakoni måste få prägla söndagens gudstjänst. I detta sammanhang kommer bönen in. Det är en förmån och en stor gåva att i bön och gudstjänst få bära fram människor och händelser inför Gud. I diakonens uppdrag sägs bland annat att ”diakonen ska vara ett barmhärtighetens tecken”. Det skulle kunna översättas med att vara den som i bön bär någon eller något på sitt hjärta, den som bär fram något inför Gud.

I samband med dödsfall på Björkbacken hålls en kortare minnesstund på respektive avdelning. Att få sätta punkt när en kär närstående /granne/ vårdtagare har dött är angeläget och både boende, anhöriga och personal brukar delta. I samband med våra öppna träffar har vi som regel någon form av andakt.

 

 

Cecilia  Lagerquist

Cecilia Lagerquist

Dalby församling

Diakon