Vi har nu varit på tre gudstjänster, under vår vistelse här i Tanzania. Förra söndagen firade vi med Kagondo församlingen. Som alltid var kören på plats. Men denna gång var även ungdomskören där. De sjöng och dansade glatt framför altaret. Även vi fick delta i gudstjänsten med en liten psalm. Mitt under prästens predikan gick strömmen i den fullsatta kyrkan. Men detta stoppade inte honom. Han ställde sig i mitten av församlingen och fortsatte.
Kollekten som man tar upp i gudstjänsten här i Tanzania, går till kyrkans arbete i helhet. Exempel diakonalt arbete, prästernas löner och samhällets infrastruktur som tex läkarvård/ sjukhus.
Vi har varit på ett studiebesök till Ntoma. Där ELCT driver en skola, samt ett barnhem för föräldralösa barn. När vi kom ditt hade eleverna precis gått på ett tvåveckors långt lov. I vanliga fall bor både elever och lärare på skolan. I ett av klassrummen fanns ett litet kapell där eleverna samlades varje morgon. Det fanns även ett datarum med stationära datorer från slutet av 90-talet. Bredvid skolan låg barnhemmet. Det fanns tre olika avdelningar, som berodde på barnets ålder. Allas hjärtan gick i bitar, när vi fick veta att alla barn var mellan 0-2 år. Därefter hoppades man att barnen skulle bli adopterade. På barnhemmet jobbade 17 personer. De jobbade i skift och bodde precis i huset bredvid barnhemmet. Kvinnan som visade oss runt berättade barnens historier, hur de hade hamnat på barnhemmet. Några av barnen hade blivit lämnade där, av sin far då modern hade avlidit. Då fadern inte har möjlighet att ta hand om en liten på egen hand pga att han måste jobba. Andra barn hade blivit övergivna i bushen och sedan blivit hittade och förda till myndigheten.
För att känna oss lite mer som hemma har vi börjat laga lite egen mat. Än så länge har vi hunnit med en ugnspannkaka, kladdkaka, morotssoppa och pizza. Maten har blivit helt ok med tanke på att vi får improvisera en hel del, då vi inte har samma utbud av råvaror som hemma i Sverige. Vi har fått lära oss att när soptunnan är full med matavfall och petflaskor går man ut till bananodlingen. Där finns det ett stort hål med olika sopor. Samma sak gäller sopsorteringen längst vägen. Plast och annat man inte vill ha, slänger man bara ut genom bilrutan.
Jag och Rebecka har varit på det stora sjukhuset Ndolage som drivs av ELCT. Detta på grund av att Rebeckas infektion i kroppen, hela tiden återkommer på nytt. På detta sjukhus kollade de både kroppstemperatur, blodtryck och sänkan mm på Rebecka. På vägen hem från sjukhuset stannade vi på en restaurang för att äta. Jag beställde fisk och fick då in en hel fisk i spa med både ögon, fjäll och ben. Rebecka beställde in nötkött. När hennes mat kom in tappade vi båda matlusten. I skålen med soppan låg nämligen köttbitar, som både hade päls och skinn kvar. När vår handledare såg våra miner sa han, att detta inte var fin mat för oss. Och frågade om han kunde få skålen, då det var väldigt fin mat för honom. Han stoppade sedan in en köttbit med både skin och hår i munnen .
Just nu sitter vi i väntans tider och väntar på att få komma ut till värdfamiljer. Detta eftersom Rebecka måste få tillstånd att flyga hem till Sverige, för att kunna uppsöka mer intensiv sjukvård på hemmaplan
Tills jag skriver igen
Alicia