Vi tog en liten paus från Kagera och åkte till Mugana några dagar för att besöka vår vän Benita. Benita har var med oss under introduktionskursen och hon var för några år sedan i Sverige genom Ung i den världsvida kyrkan. När vi kom fram till huset hade familjen ordnat en festmåltid eftersom hennes familj ville att vi skulle träffa några av deras vänner. Vi fick träffa grannarna, prästen, nunnan på sjukhuset samt några flera. Det lilla vardagsrummet var fullt av människor, som under några dagar visade oss runt i Mugana.
Vi fick besöka sjukhuset i Mugana som är ett av Tanzanias bästa. Det första som möte oss på sjukhuset var prislistan på de olika behandlingar som de utförde. Den var målad på vägg-knuten på sjukhuset. En amputering kostar tydligen 150.000 shilling. Här i Tanzania är sjukhusen väldigt öppna. Gångarna mellan de olika avdelningarna är utomhus. Man kan se hur patienter sitter utomhus på gräsmattan bredvid en blomsterrabatt för att få lite frisk luft. På sjukhuset opererade man patienter en gång i veckan, om inget akut kom in genom dörren.
När man blir sjuk här, är det meningen att man ska ta med en släkting som ska kunna ta hand om en. Hen ska laga mat till den sjuka samt hjälpa till vid kvällsduschning, då sjukhuset inte har några anställda för dessa arbetsuppgifter. Bredvid sjukhuset låg en skola för sjuksköterskor där många elever studerade.
På eftermiddagen gick vi en liten promenad, för att se det vackra landskapet. Men det som lockade oss mest var de 2.500 år gamla grottmålningarna som fanns i området. Tyvärr finns det även barn i detta land som tycker om att klottra. Så mitt på grottmålningarna hade personer skrivit sitt namn. Men det fanns några orörda målningar högt upp i grottan, som tur var.
När vi gick en liten tur i byn, för att kolla på tyger, som säljs i alla stånd. Blev vi inbjudna att äta med en familj, i deras hydda där de lagar mat. Banan, bönor, potatis och ärtor lades upp på en stor metaltallrik. Sedan använde vi alla händerna för att ta mat från den gemensamma tallriken. Kändes lite konstigt. Men här i Tanzania är det vanligt att man använder händerna eller en sked när man ska äta mat. Kniven som vi Svenskar anser nödvändig existerar inte här, förutom när vi ber om att få en kniv.
När vi besökte en skola, berättade rektorn på skolan att det fanns en liten regnskog en bit bort, som han tyckte vi skulle besöka. Den hade en gång i tiden varit större. Men var nu skyddad av staten, så att ingen skövling skulle förstöra det lilla som fanns kvar. En äldre man med käpp, kavaj och gröna gummistövlar visade oss runt i regnskogen. Det var helt fantastiskt att se den tjocka, gröna växtligheten.
Här i Tanzania har många av tjejerna flätat hår. Så självklart var detta en av sakerna Benita och hennes syster ville försöka göra på mig. Det tog över tre timmar att förvandla mitt lösa hår till 54 små flätor. Samt ännu längre tid att flätat ur flätorna ur mitt hår, som gjordes efter en tid.
Tills jag skriver igen
Alicia