Senaste nytt!

Det händer mycket nu. Den ena söndagen i kyrkan är inte den andra lik. Förra veckan var det dop och presentation av den nya ”prostassistenten” Nils Lavesson. Visste ni att vår präst inte bara är kyrkoherde utan också kontraktsprost? Själv hade jag ingen aning. Och igår, var det söndag igen och då var Karin Cesars körer, kyrkokören, projektkören och JOY inbjudna att medverka vid gudstjänsten. Dessutom stöddes körerna av en kompgrupp. Det var mäktigt och vackert när kören tog i så kyrkbänkarna vibrerade och extra fylligt blev det med piano, trummor, gitarrer och en klarinett.

Det händer mycket nu.
Den ena söndagen i kyrkan är inte den andra lik.
Förra veckan var det dop och presentation av den nya ”prostassistenten” Nils Lavesson.
Visste ni att vår präst inte bara är kyrkoherde utan också kontraktsprost? Själv hade jag ingen aning.
En prost ”ska va´ rund som en ost” har någon diktat och det kan vi ju inte skylla Anders O för.
Nå, att vara kontraktsprost innebär mycket arbete och som avlastning har stiftet tillåtit församlingen att anställa en ”prostassistent” och efter visst lobbyarbete från Anders O:s sida har vi alltså fått Nils Lavesson. Född i Glimåkra och känd från folkhögskolan.
Dan talade om den kämpande tron och gav Nils ett bibelord på vägen, ”jag är fattig men jag gör många rika”. 2 Kor 6: 1-10. Nils frågade med ett leende om inte Dan menat att Nils ”var en villolärare” med anspelning på att Nils kommer från missionsförbundet, men numer kan predika i Svenska kyrkan, p g a en lagändring.
Det är skönt när det går att med kärlek och värme kunna skoja lite med varandra, också i kyrkan.
Stefan Johansson, också känd från Glimåkra, ville säga några ord om sin vän och kollega från folkhögskolan. Med glimten i ögat varnade han oss alla, som har ont om tid, för att tala med Nils om snapphanar. Men han sa också ungefär så här: Nils är en varm och generös person. Han kommer att passa väl in i församlingens arbetslag.
Och igår, var det söndag igen och då var Karin Cesars körer,  kyrkokören, projektkören och JOY inbjudna att medverka vid gudstjänsten. Dessutom stöddes körerna av en kompgrupp.
Det var mäktigt och vackert när kören tog i så kyrkbänkarna vibrerade och extra fylligt blev det med piano, trummor, gitarrer och en klarinett.
Barnkören JOY var underbar. Deras späda röster och agerande kontrasterade så fint mot den stora kören. Man verkligen lyssnade när barnen sjöng och de fick framföra en sång med ett starkt budskap, nu i fastetiden.
Nils Lavesson fick hålla sin första predikan och det gjorde han bra. Enkelt och ledigt talade han om ondskan kontra godheten och var det någon som blev orolig av allt tal om det onda som finns i vår värld tröstade Nils oss som avslutning att det är Gud, kärleken och sanningen som är starkast och övervinner allt ont. Till slut.

Med den euforiska känslan vi fått av körsång och värdefull predikan, gick jag och maken ut med hundarna och jag kan därför utbrista:
Att nu, mina vänner och kära läsare, nu har våren gjort sitt första besök här i höga nord. Visst kan det bli bakslag, det kan till och med bli snö igen, det vet vi ingenting om, men hur ljuvliga har inte de senaste dagarna varit med sol och friska vårvindar?
I de flesta trädgårdar har snödropparna kommit upp tillsammans med vintergäcken. Vilka underbara namn på dessa två växter. Det är det enda ”snöord” som jag tycker om. Snödroppe, det kan vara nog med snö nu även om vi haft en snöfattig vinter. Till skada för alla dem som tjänar en slant på att skotta snö, men till glädje för många av oss andra som slutat att åka pulka och att göra snögrottor och snögubbar. Men några droppar snö det är helt okey, snödroppar som gungar lite stilla i vårvinden, nickar vänligt till oss och påminner om att snart, efter dem så kommer det att komma så mycket mer i rabatter och dikeskanter.
Det är samma sak med vintergäcken. Vilken kaxig liten blomma! Den böjer inte ner huvudet i blyg vördnad inför allt som komma skall, såsom snödroppen gör. Nej, vintergäcken vänder sin klart gula blomma upp mot himlen och solen, som för att samla så mycket solstrålar och värme som möjligt i sin vackra blomkorg.
Och i en del rabatter, i skyddat läge intill en varm söder vägg har jag sett krokus och decimeterhöga tulpanblad……. ”Visst gör det ont när knoppar brister, varför skulle annars våren tveka” skrev Karin Boye. Kanske är det sant och att vi får vänta ett bra tag till i denna tvekan. Och kanske är det bättre att tveka en stund än att bara skynda på. Vi människor har ju så bråttom, det kan vara både skönt, bra och nyttigt att stanna upp i förundran inför snödropparna och vintergäcken. Begrunda deras mod att komma upp ur den skyddande myllan, för vår skull. För att vi inte ska tappa hoppet, för att vi i förtröstan ska invänta den tvekande våren och njuta av den bit för bit.
Räkna in de växter som vi ser, även utanför rabatterna, de som vår Herre skänkt oss ute i dikeskanterna och i skogsdungarna.
Räkna in de vårfåglar som snart börjar sjunga. Förresten har både talgoxe, blåmes och den högt värderade koltrasten redan börjat. Och det finns fler fågelröster igång som jag inte känner igen men som jag uppskattar stort.

Gå ut och njut av ännu en solig dag, alla ni som har tid och möjlighet.

Berit Wickenberg