Johanna är född och uppvuxen i Askersund, men bor numera i Falun tillsammans med sin man, bonusdotter, deras gemensamma son och två hundar. Fritiden spenderar Johanna helst med att sjunga, läsa böcker, umgås med vänner och baka.
Drömmen om att bli präst är något som vuxit fram genom åren. Tron har funnits närvarande sedan barnsben, men det var främst efter konfirmationstiden som den växte och fördjupades. Där väcktes livets stora frågor som många tonåringar kan relatera till. Vem är jag? Duger jag? Vad är meningen med livet?
– När jag var mellan 20-25 år gick jag igenom en tuff period, med många frågor kring identitet och jakt på att hitta min plats i livet. Jag längtade efter något meningsfullt som kunde göra skillnad för andra, berättar Johanna.
Under den här tiden sökte sig Johanna mer och mer till kyrkan. En plats som länge betytt mycket för henne. Att få tända ett ljus och sitta i kyrkbänken gav ett lugn och en trygghet.
Det var under den här tiden nyfikenheten kring det existentiella växte och funderingar kring prästyrket startade.
– 2005 tog jag beslutet och började läsa teologi på Uppsala universitet. Efter ett år gjorde jag ett utbytesår i London på ett katolskt college, en upplevelse som betytt mycket för mig. Jag trivdes oerhört bra och det ledde till att jag stannade kvar i London, tog ett uppehåll från studier och började arbeta på ett café där. Jag behövde tid att rannsaka och landa i mig själv ett tag. När jag senare kom tillbaka till Sverige började jag arbeta som personlig assistent, som senare blev resurs och slutligen fritidsledare i Svenska kyrkan i Kumla, säger Johanna.
Under den här tiden blev hon mer engagerad i kyrkan, både i kör och som kyrkvärd.
– Jag började förstå vilken viktig del kyrkan och tron är i mångas liv, i mitt liv. Och vilken oerhört viktig funktion den har i samhället.
Det var egentligen först nu jag verkligen kände att jag ville bli präst och att jag var mogen för den viktiga uppgiften. Att vara präst innebär att du ska kunna hantera livets alla skeden, för människor i alla åldrar. För mig var det viktigt att ha levt och hittat mig själv innan det, fortsätter Johanna.
2017 blev Johanna antagen som prästkandidat och åren sedan dess beskriver Johanna som stundvis tuffa, men oerhört meningsfulla och lärorika. Nu gör Johanna sin sista praktik här i pastoratet och nedräkningen mot prästvigningen är nära.
– Jag känner att jag har hittat hem i valet om att bli präst. Jag ser oerhört mycket fram emot att få träffa och lära känna församlingen. Att få vara en del av människors liv, i glädje, sorg och allt däremellan - och att få förmedla Guds kärlek inte minst, avslutar Johanna med ett leende och en förväntansfull blick.
Varmt välkommen Johanna, vi är glada att du ska komma till oss som präst i juni!
Välkommen Johanna, blivande pastorsadjunkt!
En frisk fläkt, stort leende och glimten i ögat. Den 13 juni i år vigs Johanna Bäcklund till präst, efter många år i skolbänken. En lång längtan efter att få predika och möta församlingen går mot sitt slut och drömmen är snart verklighet.