Tornjubileum – Stora Tuna kyrktorn 100 år

Kristi himmelsfärds dag 2017-05-25 kl.18.00

Högtidstal av kyrkoherde Ann-Gerd Jansson

Det är en mäktig känsla att stå här uppe och se ut över Tunaslätten och veta att detta kyrktorn synts vida omkring i lite mer än etthundra år. Enlig uppgift stod tornet klart 1915 men återinvigdes 1:a advent 1917.

Det är en härlig känsla att vara på väg hemåt och då få syn på kyrktornet. Det blir som ett riktmärke, en vägvisare, en påminnelse om att kyrkan funnits i långa tider på den här platsen. Klockorna i tornet kallar ofta till gudstjänst, kallar till att fira glädjen över livet, kallar till att ta avsked av en anhörig eller vän.

Det ringer till vila, det ringer till aktivitet, handling och engagemang. Kyrktornet med dess klockor sprider budskapet om Guds närvaro i vår bygd. Tornet med sina klockor påminner om att kyrkan fortfarande finns, syns och är verksam på den här platsen och i hela vår bygd.

Det är med stolthet och fascination som jag tänker på alla de som var delaktiga i processen att bygga detta torn. För etthundra år sedan, mitt under brinnande världskrig, beslutade sig Tuna-folket för att ge sin kyrka ett nytt torn. Ett visst mått av dårskap, kan ju tyckas, men ännu mer ett tecken på framtidstro. Människor, kanske släktingar till oss, vågade satsa och tro på framtiden i en orolig tid. Detta kyrktorn består inte enbart av byggnadsmaterial som trä, glas och metall. Det består lika mycket av människors tro, hopp och kärlek.

Mycket har hänt under dessa lite mer än hundra år sedan tornet byggdes; utsikten här uppifrån tornet är inte densamma som då – ändå finns det sådant som förenar. Det var en orolig och på många sätt svår tid då, men också i våra dagar finns orosmolnen som hägrar i horisonten.

Och det kan komma en tid då vi behöver kraftsamla igen. Låt då tornbyggarnas engagemang vara vår förebild och vår inspiration. Låt oss våga tro på en god framtid, låt oss arbeta för en medmänsklig värld, låt oss höra kallelsen till engagemang för samhälle och kyrka.

 

Jag avslutar med att läsa den sista versen i psalm 56:

     ”Give då Gud, var än vi är,
     alltid när klockorna ljuder,
     att vi går dit och delar där
     glädjen som Herren oss bjuder:
     Världen ej ser vad ni får se.
     Allt vad jag sagt er, det skall ske.
     Frid vare med eder alla!”
                                            Sv. Ps. 56 v.6

 

 

… en mäktig känsla foto: Thomas Jernberg