Nära 40 trogna år- Tack för allt, Lars!

Det sägs att tiden går snabbt när man har roligt. Själv är jag inne på min sjätte vecka som nyanställd kommunikatör här i Borlänge. Tidsmässigt, såklart, en liten droppe i havet i jämförelse med de allra flesta här- inte minst Stora Tuna och Torsångs pastorat veteranen Lars Sparrman.

Han startade sin resa här 1982 och har under sina många år haft en rad olika arbetsuppgifter, besitter kunskap och erfarenhet inom det mesta och har samtidigt varit en väldigt uppskattad och omtyckt kollega.
Det är med andra ord stora skor jag tar mig an, när jag delvis tar över en del av Lars arbetsuppgifter- nu när hans resa inom arbetslivet tar slut, och en ny tid i livet tas vid. För att kunna sammanfatta Lars nästan 40 år inom Svenska kyrkan Borlänge hade det krävts en hel novell, men vi gör ett tappert försök att tillsammans belysa några av godbitarna.

Vi börjar med en kort presentation, vem är Lars Sparrman?
Pedagog – fritidspedagog, församlingspedagog och handledare. 
- Att valsa fram en 40 meters järnvägsräls kräver samarbete, kunskap och erfarenhet från ett arbetslag som förstått att tillsammans kan vi lösa uppgiften. Ja, jag har jobbat på Domnarvet, på Posten, i skolan, på tryckeri och sen blev det många år i Svenska kyrkan. Åren går fort… och nu blir jag pensionär för första gången i mitt liv!

Det har gått många år sedan din start inom Svenska kyrkan, berätta gärna: När, var och hur?
- Det var många med på anställningsintervjun som leddes av kyrkoherde Nordblad någon gång under hösten 1982. På den tiden var jag skäggigare än idag. När jag fick beskedet om att jag fått tjänsten som Församlingsassistent för barn- och familjeverksamheten i Stora Tuna församling blev jag riktigt GLAD! Från det trivsamma arbetet på tryckeriet, kom jag att arbeta i en kreativ, nyfiken och öppen miljö dit människor valde att komma av egen lust och vilja. Min fritidspedagogutbildning kom till användning i Svenska kyrkan på ett konstruktivt och utvecklande sätt.

Du är en man med många strängar på din lyra- vilka roller har du haft genom åren?
- De första tjugo åren var jag tillsammans med Maj (fantastiska Maj som inte finns med oss längre) arbetsledare för Barn- och familjeverksamheten i Svenska kyrkan Borlänge. Verksamheten utvecklades i olika projekt, nya former och på nya platser. Kyrkans öppna förskoleverksamhet, Kyrkans Barntimmar, Miniorer och Juniorer startades på många håll i pastoratet. Några riktigt roliga projekt som jag särskilt vill lyfta fram är:
Kyrkans öppna förskoleverksamhet – på många platser i pastoratet
Svenska kyrkans Dagkollo – mycket uppskattad, håller än idag
Barngospelkören – sångglädje som fick taket att lyfta och SVT att spela in.
Tunamässan – en Barn- och familjemässa från Stora Tuna (projekt tillsammans med Västerås stift).
 
Åren går och nästa tjugoårsperiod blev en ny inriktning och ytterligare fler projekt för Lars. Bland annat utbildningssekreterare för utbildning och utveckling. De senaste åren har Lars även ansvarat för information och kommunikation.
     I samverkan med tidigare Kyrkoherde Ann-Gerd var Lars delaktig i många projekt, utbildningar och framtagande av beslutsstöd till ledning och förtroendevalda. Några utvalda projekt som Lars vill belysa är:

Samtalsakuten – En lokal samtalstjänst för människor i Borlänge. En ventil och oas till stöd och tröst.
Kyrkveckan – Mötesplatser i Galaxen och Stora Tuna kyrka med konserter, föreläsningar, utställningar, gudstjänster mm. Bra grej att kyrkan visar upp sig så här, tyckte Handbollstränaren Bengt ”Bengan” Johansson.
Stora Tuna kyrka 550 år – Jubel i Prostgårdsparken, högtidsgudstjänst och boksläpp.
Digital utveckling – En påbörjad resa, en utmaning och utveckling med hittills oöverskådliga möjligheter inom kyrkans grundläggande uppdrag.
 
Åren har gått och minnena är säkerligen många, har du något extra starkt minne du kommer bära med dig?
- Häromveckan mötte jag en person på ICA Maxi-parkeringen i Borlänge. Det var en av de många människor som engagerade sig för att bygga upp barnverksamheten i Repbäcken, Gimsbärke och Amsberg. Det var ett glädjefyllt möte – och vi hade inte setts på många år!
     Ett annat möte var med Ann-Louise Ebberstein, författare. Tidsplanen var tajt för att skriva jubileumsboken ”Stora Tuna kyrka 550 år”. Vi träffades för att prata om möjligheterna att lyckas med projektet. Tankar om idé och utformning ”klickade”. Kyrkoherde Per trodde på projektet. Ett ”omöjligt” projekt blev möjligt och Jubileumsboken levererades ”just in time” genom många människors vilja och engagemang.
     Ett till minne var när jag hade visning av Hagakyrkan och julkrubban för en förskolegrupp. En liten pojke på 6 år sa: ”Ja det där var ju en intressant berättelse… men den där sprickan i väggen (putsen i koret) borde du göra något åt… Jag känner en som kan fixa det”.
Ja, minnena är många…

Du har som sagt spenderat oerhört många timmar inom pastoratets väggar, så sista frågan är såklart - Vad ska du göra nu?
- Med utgångspunkt från egen lust och vilja har jag (frugan också) flyttat till Orsa! Det är en härlig miljö som kan ge fortsatt utrymme för skapande verksamhet och friluftsliv av olika slag. Orsa verkar vara ett riktigt pensionärsparadis! Och så är det nära till Stora Tuna, Torsång och Borlänge.
     Ett innerligt TACK till alla jag fått möta och arbeta med under åren; barnledare, präster, kyrkoherdar, vaktmästare, musiker och sångledare, diakoner, kyrkogårdsarbetare, husmor, frilansare, ideella, Mittmedia, Annonsbladet, förtroendevalda, föräldrar, alla arbetskompisar på Hagakyrkan och alla pensionärer som jobbat i pastoratet.   
Hälsningar från en förstagångspensionär med minnesvariationer – KRAM /Lars Sparrman
 
Och ett innerligt tack till dig Lars, för allt du gjort för både pastoratet och alla kollegor genom åren.
”Det sägs att ett av livets toppar är, den dag man kallas pensionär!”

All lycka till och en stor kram till dig!