Rolf Heikkinen

– ny finskspråkig präst i Borlänge!

En snabbintervju med Rolf Heikkinen – ny finskspråkig präst i Borlänge!

Jag föddes 1963 i Helsingfors och flyttade tidigt med mina föräldrar till Kotka en stad österut, en bit bortom Borgå och Lovisa.

Redan tidigt i livet ville jag bli sjöman så jag började på Sjömansskola vid 15 års ålder. 16 år gammal fick jag mitt första arbete på en fraktbåt. Sedan följde arbete på tre olika båtar men jag kände att ville jag göra något annat så vägen ledde tillbaka till skolan. Nu ville jag bli kock!

Min utbildning var nästan klar. Med en månad kvar av kockutbildningen blev jag kallad till lumpen. Jag fick inte komma tillbaka till utbildningen och slutföra sista delen utan måste börja om från början. Det var en mental utmaning men efter lumparlivet återvände jag och blev färdig kock.  Mitt första jobb var på en pizzeria och grill.

1993 var jag i Libanon ett år i UN:s fredsbevarande styrka. Det lärde mig att lite bättre förstå de konflikter som pågår där. Då fick jag även möjlighet att besöka flera av de kända bibliska platserna som Golgata och Jerusalem.

Men sen ville jag tillbaka till havet igen och sökte mej till Silja Line. Jag fick beskedet från ansvarig på Silja Line att jag skulle ringa varje dag och fråga om jobb. Jag gjorde så och efter några veckor fick jag jobb i disken. Det jobbet varade i två veckor sen fortsatte jag ringa varje dag och det gav resultat. Taxfreebutiken blev nästa arbetsplats. Jag var killen som såg till att man som på den tiden inte fick ta med taxfree alkohol till hytten, så jag tog emot varorna och förvarade det inlämnade i skåp tills resan var över. Jag var ”pås-kille”, det var ett roligt arbete.

Sen var jag i restaurangen som medhjälpare till servitören och därefter bar det vidare till konferensavdelningen. Så jag har arbetat på färjorna Finlandia, Silvia Regina, Wellamo, Festival och Serenad… den sistnämnda seglar ännu, tror jag.

2005 slutade jag med båtlivet och utbildade mej till buss- och taxichaufför. Men ganska snart började jag tänka: Ska jag köra buss hela livet?

Så efter ett år kollade jag på webben och såg man sökte personal till Riksdagen som assistent till Miljöutskottet. Jag blev kallad till intervju och fick börja på kommande måndag! Det var ett roligt och intressant arbete, roligt med politik. Jag var sedan assistent i olika utskott som Grundlagsutskottet, Jordbruksutskottet och Ekonomiutskottet.

Samtidigt som jag var där började jag läsa på teologiska fakulteten. Det var en religionslärare på gymnasiet som sa till mig att söka till universitetet och läsa teologi. Jag kände nej, nej – jag kan inte sjunga och.. nej. Men nånting sa ändå att jag kunde börja…

Efter att ha gjort högskoleprovet kom jag in på utbildningen. Då var jag inte inriktad på att bli präst utan jag tänkte det var religionslärare jag skulle bli. Men det ledde ändå fram till att valet att läsa till präst. Jag arbetade och studerade samtidigt och efter nio års studier var jag klar. Prästvigningen var på Pingstdagen i år 2019. Jag började söka prästtjänster och efter min sjunde ansökan blev jag välkommen till Pudasjärvi i norra Österbotten. Min tanke var att jag blir klar först när jag möter församlingen och de tar emot mig. Det är församlingen som gör mig klar. Det var 6 månaders provanställning, allt var nytt och inte så lätt. Jag fick min första begravning efter två dagar. Det var svårt men jag tänkte: nu ska jag gå, nu ska jag börja.

Jag hade bra hjälp av kantorerna som lärde mig… ta det lite lugnare, vi är i Pudasjärvi nu och alla tar det lite lugnare här.

Och sedan hände det, jag surfade runt lite på internet och såg att de sökte präst, finskspråkig präst till Sverige, ja till Svenska kyrkan i Borlänge. Jag tänkte oj,oj… Ja kanske. Jag frågade min fru och hon svarade: Gör det du vill. Och nu är jag här! Och vad ska hända?

Här om kvällen träffade jag finska församlingsbor. Det bor många finländare som flyttade hit på 70-talet. För dem är det mer hemma här, de vill inte flytta tillbaka till Finland. De vill vara i sin egen grupp – grupper som kan mötas. Platsen och byggnaden finns så; Vad ska vi göra? Och tillsammans med vem? De kanske lär mig mer än jag lär dem. Jag är på väg i livets skola.

Jag ser mig själv, ja människan som ett barn upplyft i faders armar, när blickarna möts då känns tilliten och tryggheten. Så tänker jag att min teologi mycket kortfattat ser ut.

Tre saker som Rolf gillar:

1.       Hundar – ja särskilt den hund som jag också saknar, min foxterrier. Han dog för ett år sedan. Han blev 16 år. Han var lik mej – ”hårdhuvad” och gjorde det han ville.

2.       Promenera, åka skidor, vara i naturen, skogen – där kan jag kanske göra predikan färdig, åtminstone i tanken.

3.       Nu på sistone kollar jag en hel del på Netflix. Polisserier, kriminalare, deckare. Favorit är Star Trek. Och läser gärna Science fiction litteratur.

Välkommen till tjänst i Borlänge, Rolf!

 

Text: Lars Sparrman    lars.sparrman@svenskakyrkan.se