I höstas ordnades ett par temakvällar i Töllsjö. Den första handlade om hur man som äldre kan bo kvar i Töllsjö, nästa handlade om hur vi på bästa sätt kan ta emot och integrera immigranter, om och när det blir aktuellt med en ”kommunplacering” hos oss. Det blev fullt i församlingshemmet båda kvällarna, och det blev positiva möten mellan människor med olika infallsvinklar. Eventuellt blir det fler temakvällar, det beror på vilka frågor som blir aktuella, och vilka möjligheter vi har att göra något konstruktivt kring detta. Som vanligt har vi dessutom barngrupper där barnen får leka och lära sig om Jesus. Musikcaféet på fredagarna är öppet för alla, men mest populärt bland de äldre. På torsdagkvällarna samlas ungdomsgruppen. Körer och musik är viktigt för många - även om vi just nu saknar ordinarie kantor - så vi får improvisera lite.
Är det detta som är församlingens verksamhet? Ja, en del av den i alla fall, men det mesta blir aldrig utannonserat som församlingsverksamhet. När vi samlas till gudstjänst är det bl.a. för att påminna oss själva om att Gud blev människa, dvs. Gud bryr sig. Jesus kallades även Emmanuel vilket betyder ”Gud med oss”, och han vill att vi ska följa honom, dvs. bli mer mänskliga. Då behöver vi både samlas och spridas. Varje gudstjänst i kyrkan avslutas med en sändning till gudstjänst överallt, och sedan får vi alla, i de olika sammanhang vi befinner oss, försöka göra skillnad. Varken sanning eller kärlek vinner varje kamp med automatik, men kan segra om någon vågar ge dem röst och ansikte. Guds vilja kan ske, om vi låter den ske genom oss.
Och oftast kallas detta inte ”kyrklig verksamhet”. Kyrkan är ingen åsiktsgemenskap. Ibland en arbetsgemenskap, men alltid en gemenskap i tro. Till vår tro hör att vi alla kan vara Jesu efterföljare, trots att vi har ganska olika åsikter om saker. Därför finns det kristna i alla politiska partier, och i en del andra sammanhang, som har helt olika inriktningar. Det finns ju inte alltid enkla svar på svåra frågor, men när människor bryr sig brukar det alltid gå att göra lite mer.
Ibland ser vi ändå att vi får samla oss och göra något tillsammans som kyrka. Vi har just avslutat ”Juluppropet - för en human migrationspolitik”. Unga människor som sökt sig till Sverige eftersom de inte hade någon framtid i de länder de lämnat ska inte skickas tillbaks till mörkret. Vi skrev inte på för att vi vet exakt hur varje ärende ska lösas, vi tror inte ens att alla problem går att lösa, men vi är övertygade om att vi kan vara mer mänskliga, och inte behöver ha EU:s miniminivå som måttstock för vår anständighet.
Jesus sa en gång ”de fattiga har ni alltid ibland er”, och han kunde ha tillagt de ledsna, de missförstådda, de misstänkliggjorda ... och många andra. Helt enkelt: det finns alltid något att göra för den som bryr sig. Någon att bry sig om.
Men det här med ”de fattiga har ni alltid ibland er” sa han för att försvara en kvinna som just då bara ville sitta ner en stund nära Jesus, och som dessutom hällde ut en massa dyr parfym, bara för att hon ville göra något fint för Jesus. Hon ville, behövde vara nära honom en stund. (Läs Johannesevangeliet 12:1-8).
Kyrkan är till för dig som bryr dig, men om du bara bryr dig är risken stor att du rätt snart kollapsar. Dessutom blir det fel ibland, fast du ville så väl. Eller, om man ska vara riktigt ärlig så kanske du egentligen inte ville så väl alla gånger? Ett sätt att lösa detta problem är att sluta bry sig. Ett annat är att hitta syndabockar och säga: det är deras fel! (Fyll i lämplig grupp att skylla på.) Men om du verkligen vill både se klart och bry dig, finns det då något som kan hjälpa dig att inte ge upp? Förlåtelse? Ny kraft? Låter det intressant? Välkommen!
Erik Berglund, präst i Töllsjö