När detta nummer av Kyrkobladet kommer ut till hushållen i våra församlingar har vi kommit in i höstmånaden september. Hösten kan väcka lite olika tankar och känslor hos oss. Ett visst vemod kan infinna sig när vi inser att sommaren är förbi, dagarna blir allt kortare och kvällsmörkret tränger sig på. Växter och blommor börjar alltmer gulna och efterhand vissna ner. Det mesta av fågelsången är redan förbi och flyttfåglarna förbereder sig för en lång och strapatsrik resa! Men hösten är så mycket mer! Jag tänker på att den är en tid för skörd. De små fröna som myllades ner i jorden i våras har i många fall blivit plantor av olika slag. De har trots allt klarat frosten, sniglar, torka och andra faror! Det är ett stort privilegium att få hämta in färska grönsaker som squash, morötter, bönor, mm. Vissa blommor står sig långt in på hösten också. Träden börjar skifta i olika intensiva färger.
I bibeln liknas människan vid blommorna och gräset: ”Människans dagar är som gräset; Hon spirar som blomman på marken, så sveper vinden fram, och den är borta, platsen där den stod är tom. Men evigt varar Herrens nåd.” från Psaltaren 103 vers 15-17. Det är varken fel eller farligt att ibland stanna upp lite och reflektera över livet och döden. Varför och hur lever jag mitt liv? Är jag beredd att lämna jordelivet? Bibelordet hjälper oss att ha rätt perspektiv och den sista delen av bibelordet pekar på Guds nåd, som vi kan ta emot tack vare Jesus.
Livet är skönt och skört. Det gäller både människor och djur! Några församlingsbor har förresten frågat efter vår katt, Alice, som jag har berättat lite om vid några tillfällen tidigare i denna spalt. Men Alice finns tyvärr inte längre kvar hos oss. För en tid sedan blev hon sjuk och flera inre organ slutade att fungera, så vi fick ta farväl av vår kära lilla Alice! Det är märkligt att också en litet husdjur kan betyda så mycket och man kanske inte märker det helt förrän det inte längre finns kvar i livet. Det kommer ingen längre och hoppar upp i knät och börjar spinna! Nu har vi inga husdjur hos oss förutom två bisamhällen, vilket under sommarmånaderna innebär drygt 100.000 små varelser. Men de kan man inte gosa så mycket med! Ändå vet vi att de är så betydelsefulla. Jordens bin är verkligen ingen bisak! De är i själva verket, tillsammans med humlor och andra nyttodjur, helt avgörande för vår natur och miljö. En stor del av vår mat får vi tack vare pollineringen från dessa små, intelligenta varelser.
I våra församlingar ska vi under hösten påbörja en miljödiplomering. Det innebär att vi ska ta ett samlat grepp på allt vi gör utifrån ett miljöperspektiv. Vi har redan börjat med flera olika områden, men nu ska vi försöka knyta samman det till en helhet. Det kommer vi säkert att berätta mera om längre fram.
I nästa nummer av Kyrkobladet tänker jag sätta punkt för mitt skrivande här och sedan ganska snart för mina år som kyrkoherde i Bollebygds pastorat. Då vill jag återkomma till några tankar om tiden som kyrkoherde och kanske reflektera lite kring att vara herde och kyrka.
Allt gott och en välsignad höst önskar jag dig!
Urban Olander, kyrkoherde