Hej Bollebygds pastorat!

I skrivande stund packar jag ihop böcker, dammiga hårsnoddar och mängder av andra bra-att-ha-saker från mitt gamla arbetsrum och under packandet ser jag mycket fram emot att komma på plats i Bollebygds pastorat.

Det brukar ta ett litet tag att lära sig vad både människor och gator heter, hur föreningslivet ser ut och var kaffekopparna ska stå, med mera. Under nystartsperioden hoppas jag att möta många församlingsbor och på att ta del av församlingslivets olika fasetter.

I år har jag varit präst i sjutton år och Bollebygds pastorat blir min sjätte tjänstgöringsförsamling. Tidigare har jag arbetat i Dalsland, Karlstad stift är mitt prästvigningsstift, född i Karlskoga som jag är. Därefter har jag arbetat i Göteborgs stift inom Mölndals kontrakt och i Hisings kontrakt, och de senaste nästan sju åren har det varit i Domkyrkoförsamlingen i Göteborg.

Så med erfarenhet av några olika församlingar och olika infallsvinklar på gudstjänstlivet tycker jag nu att det ska bli väldigt roligt att fördjupa mig i församlingslivet i Töllsjö, Olsfors och Bollebygd. Trots att jag bor hyfsat nära så är min tidigare erfarenhet av pastoratet ganska begränsad till att köra förbi på riksväg 40. Men sedan i somras har jag, som jag nu berättat för rätt många, smugit i buskarna runtom i pastoratet för att se om vi skulle kunna passa för varandra, vilket jag hoppas att vi ska göra.

 Alla barnen är vuxna och utflugna så hemma i Mölnlycke är vi en elastisk familj, antingen är min man och jag ensamma hemma i ett alldeles för stort hus, lite uppiggade av vår treåriga hund. Eller så är någon eller ibland alla av våra fem barn hemma och hälsar på, ofta i sällskap med sina partners, det fyller huset och piggar upp det också.

Fritiden och arbetslivet är ganska sammanflätat, det är ett stort privilegium att få arbeta med det som ligger nära ens personliga drivkrafter och intressen som tro och församlingsliv gör. Privatlivet ägnas oftast åt just familjen och dagligdags med att hunden motionerar mig. Vilket är bra eftersom jag har en ovana att anmäla mig till olika motionslopp, inte träna för dem men ändå delta – slutar med enorm träningsvärk och frågor om varför? 

Djupare frågor än om träningsvärk; perspektiv i 360° som handlar om existensen, om tro, kristendom och livet i stort är förstås en röd tråd i varje prästs liv, så också i mitt.

Under åren har jag regelbundet vikarierat i sjukhuskyrkans beredskap, det har varit både menings-
fullt och utvecklande men många gånger också väldigt sorgligt.

Så jag har försökt att fördjupa mig inom områden jag tycker är intressanta men ibland svåra att utöva, bland annat personalvetenskap, krisberedskap och själavård.  Under höstterminen har jag vid sidan av församlingstjänsten arbetat deltid som lärare för präststudenter, och nybörjare som jag är så har jag tyckt det är både roligt och svårt att undervisa.

Och nybörjare blir jag ju igen som förstagångskyrkoherde, det blir förmodligen både roligt och svårt det med, men jag känner mig redo och förberedd och jag kommer att ge järnet för att det ska fungera.

Varmt välkomna att ta kontakt; i kyrkan, på torget eller skicka ett mail, jag svarar så fort jag hinner. Med tillönskan om ett gott välsignat 2017.

Bästa hälsningar från Madeleine Forsberg
kyrkoherde i Bollebygds pastorat