Alla pappors dag firades i söndags. Fars dag har sitt ursprung i 1910-talets USA.
Sonora Smart Dodd ville uppmärksamma sin pappa William för att han ensam hade tagit hand om henne och hennes fem syskon efter att deras mamma dött i barnsäng.
I Sverige firades farsdag första gången 1931. Firandet slog sedan igenom på allvar i början av 1970-talet och blev en officiell flaggdag 1987. I kyrkan sker inte något speciellt firande, möjligen kring ett kyrkkaffe i samband med en gudstjänst med stora och små.
I Bibelns berättelser finns många män men endast några få har en tydlig papparoll. Det är naturligtvis en mer modern roll, det här med det gemensamma föräldraansvaret. Men därmed är det inte sagt att det har saknats ett pappaansvar. Det har självklart funnits med även om den rollen inte varit så tydlig och uppmärksammad. En pappa som framträder i Bibelns persongalleri är Josef från Nasaret.
Jag tycker mig se en man som tar sitt ansvar. Går in i sitt speciella uppdrag som förälder. Josef är inte Jesus riktiga pappa. Som många plastpappor i vårt samhälle tar han ansvar, visserligen inte ett eget biologiskt barn, men ett eget barn ändå. Det är stort!
Pappor är viktiga. Viktigare än vi tror. Många ungdomar på glid saknar förebilder.
Avsaknad av en förälder kan bli en brist som gör individen mer påverkbar, och som gör att man söker sig till olämpliga grupper med starka ledare.
Jesus fosterfar Josef vet vi inte så mycket om. Han beskrivs som en arbetare.
Traditionellt har han beskrivits som snickare, men troligen var han även smed och stenhuggare. Diversearbetare är nog kanske närmast sanningen. Josef har ett viktigt uppdrag då han namnger Jesus vid mottagandet i templet. Ett namngivande som innebär att han tar sitt fulla ansvar både juridiskt och som fosterfar.
I berättelsen kring Jesus familjehistoria, resorna till Betlehem, flykten till Egypten, finns Josef med i bakgrunden. Han gör sitt jobb. Ordnar, fixar och sköter sin del av
familjens behov. Han gör det tillsammans med Maria. Han är en förebild, som en av
de många pappor som gör som deras pappor har gjort, och det får nu fortsätta i en oavbruten kedja, till alla blivande pappor.
Gud välsigne alla pappor som tar och har tagit ansvar!
/Anders Stenman, präst