Vi möter upp ungdomarna efter en rolig eftermiddag fylld av snöskulpterande, skratt och hamburgare. Alla är glada och nöjda med dagen och snöskulpturerna står prydligt utanför serveringens fönster. Personalen börjar dra sig hemåt och vi sätter oss ner runt borden i den stora salen i gården.
Hur kommer det sig att ni valt att gå med i Kyrkans Ungdom?
– Jag började komma till KU efter konfirmationen, och så jobbar ju min mamma här också, säger Saga Björklund och skrattar till.
– Samma för mig. Jag började lite innan konfirmationen men det var den som fick mig att stanna, inflikar Nils Johansson.
– Jag började i KU för att det verkade kul. Jag testade över sommaren och valde att stanna efter det, säger Emma Johansson.
– Jag började gå hit eftersom jag tycker att det är en riktigt bra gemenskap här, berättar Johan Nevanperä.
Vad är ert roligaste minne från någon av Kyrkans Ungdoms aktiviteter?
– Mitt roligaste minne är från spelkvällen vi hade i somras, svarar Saga Björklund.
Emma instämmer direkt och beskriver även innebandyturneringen Bucklan som de hade under våren.
Nils berättar om gången då hela KU for till de nybyggda padel-hallarna här i Boden, och spelade tillsammans: Det är kul att få testa på nya grejer.
Och Johan minns sommarlägret.
– Sol varenda dag, säger han och ler.
Hur skulle ni beskriva Kyrkans Ungdom för någon utomstående som aldrig besökt någon träff?
Saga Björklund svarar direkt ”det finns fika”, och skrattar. De andra instämmer och Emma säger att det är bra mycket roligare att vara på KU än att sitta ensam hemma på en fredagskväll, och man träffar ju massa nya kompisar också! Det är en enkel miljö att komma in i, och en väldigt öppen och accepterande grupp. Johan tar upp de varierande aktiviteterna som något positivt:
– Det är kul att få testa på olika grejer tillsammans, säger han.
Vad är det som särskiljer Kyrkans Ungdom från andra ungdomsgrupper?
– Jag skulle säga att det är en sådan blandning av människor här.
Ingen av oss går på samma skola typ, och vi är väldigt blandade åldrar också, svarar Emil Gabrielson. Det hjälper för att bygga upp en stark gemenskap. Man behöver
många olika sorters människor. De andra i gruppen instämmer.
Kort sammanfattat så tycker ungdomarna från KU helt enkelt att det är roligt att få umgås med varandra. Att alla inte har gemensamma intressen, eller känner varandra från andra sammanhang, ser de inte som något negativt utan som något
som stärker samanhållningen.
Text: Manfred Mattsson Stenman och Felicia Enberg