Det är lätt att falla in i önskningar om att vi ska ta igen allt och lite till. När det är över får vi träffas, kramas och många längtar efter att resa igen. Men jag kan inte blunda för vad som hänt med klimatet under pandemin. Vår skapelse har fått en välbehövlig andningspaus.
Under pandemin har vi tvingats lära oss att vara sociala utan att resa. Vi har lärt oss att bli mer digitala, det har haft en avgörande betydelse för att kunna rädda många jobb. Och det vi kanske framför allt har lärt oss är att vi som mänsklighet har förmåga att göra stora gemensamma insatser när vi förstår allvaret i saker. Jag hoppas att vi kan använda samma kraft som vi har haft under pandemin för att hjälpa vår planet som genomgår en enorm kris. Så förutom kramar är det vad jag hoppas på för framtiden.
/Åsa Jarblad, diakon